Allah, Iman, Kufr,
Shirk, Asma wa Sifaat, Tauhiid-ul-Uluhiyah, Rububiyah, Shahadah
|
||||||
|
Ibn Taymiyyah om att okunnighet är en ursäkt V
publicerad
19.08.2011
Den som vet att Muhammad är Allâhs sändebud och tror på det utan att veta mycket om det som han har kommit med, straffas inte av Allâh för det som han inte har fått reda på. Om Han inte straffar honom för den uteblivna tron innan han får reda på den, är det mer sannolikt och lämpligare att Han inte straffar honom för vissa uteblivna villkor innan han får reda på dem. Detta är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) detaljerade Sunnah kring detta. Den som anser att bönen inte är obligatorisk för ´Ârifûn1, sammanbindande Mashâyikh eller några av deras anhängare eller att en Shaykh ber i deras ställe eller att det finns tjänare som Allâh har upphävt bönen åt, vilket förekommer mycket bland många som tillskriver sig fattigdom2 och avhållsamhet och anhängare till Mashâyikh och kännedom, skall enligt alla imamer krävas på ånger. Antingen bekräftar de bönens plikt eller också skall det krigas mot dem. Om de fortsätter förneka plikten till dess att de dödas, är de avfällingar. Den som ångrar sig och börjar be, är enligt den korrekta åsikten inte ålagd att ta igen det som han har missat. Dessa människor är antingen avfällingar eller också muslimer som är okunniga om plikten. 1 ”En ´Ârif är varenda en som Allâh låter bevittna Honom och som framhäver tillstånd (som glädje och sorg). En sådan persons tillstånd kallas för Ma´rifah, kännedom, medan personen kallas för ´Ârif, kännare.” (Mu´djam-us-Sûfiyyah, sid. 270) 2 ”Faqr är en av Sûfiyyahs positioner. Sûfiyyah kallas för Fuqarâ', fattiga, för att de inte äger något.” (Mu´djam-us-Sûfiyyah, sid. 318) |
||||||
| [
tauhid ] [ aqidah
] [ manhaj ] [ fiqh
] [ sira ] [ systrar
] w w w . d a r u l h a d i t h . c o m |
||||||