Finns det god bid´ah ?

Av Shaykh, Imâm, Muhaddith och Faqîh Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (rahimahullâh)
(Qiyâm-ul-Layl sid. 38-41)

´Umar’s gärning

Precis som det har nämnts ovan, brukade människorna, efter profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död, be Tarawîh i moskén i separerade grupper och bakom olika Imâmer. Detta skedde under Abû Bakr’s Khilâfah (kalifat) och delar av ´Umar’s. Senare skulle ´Umar samla ihop alla människor bakom en enda Imâm. ´Abdur-Rahmân bin ´Abdil-Qârî sade,

"En natt i Ramadhân gick jag ut med ´Umar bin al-Khattâb (radhiyâ Allâhu ´anh) till moskén. Vi såg människorna be i separerade grupper: en man bad ensam eller ledde en grupp av människor i bönen. Så han (radhiyâ Allâhu ´anh) sade, "Wallâhi! Jag tror att det hade varit bättre om jag samlade ihop alla dessa människor bakom en enda läsare." Efter ett tag beslöt han sig att göra det och beordrade dem att samlas bakom ´Ubayy bin Ka´b.

Jag gick ut med dem honom en annan natt medan människorna bad bakom en enda läsare. ´Umar (radhiyâ Allâhu ´anh) sade, "Detta är en god bid´ah, även om den del av natten som de sover i är bättre (att be i) än den del i vilken de ber." Med det menade han att nattens senare del, därför att människorna brukade be tidigt på natten." (Rapporterat av Mâlik i sin al-Muwatta’ och från honom rapporterade al-Bukhârî och al-Faryâbî. Även rapporterat av Ibn Abî Shaybah utan tillägget "Detta är en god bid´ah...")

Detta har en annan rapport i vilken ´Umar (radhiyâ Allâhu ´anh) sade.

"Om denna saken är förnyad, så är det sannerligen en god bid´ah." (Ibn Sa´d och al-Faryâbî. Alla berättarna i denna rapportering är trovärdiga förutom Nawfal bin Iyâs. al-Hâfidh (Ibn Hajar) sade om honom, "Acceptabel" vilket betyder att han är uppbackad av andra berättare, annars är han svag, vilket al-Hâfidh själv nämner i introduktionen (till sin bok "at-Taqrîb").)

´Umar’s förståelse

Som vi antydde innan, ledde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sahâbah i Tarawîh i tre nätter, därefter upphörde han på grund av att han fruktade att det skulle bli en obligation för Muslimerna. Därefter fortsatte människorna att be i små grupper, vilket de gjorde tidigare, tills att ´Umar samlade ihop dem. Må Allâh vara nöjd med honom och belöna honom för hans stora uppoffringar för Islâm. Ibn-ut-Tîn och andra ´ulamâ’ kom till slutsatsen,

"´Umar (radhiyâ Allâhu ´anh) slöt sig till att göra detta baserat på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samtycke under de nätter. När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) senare ogillade det, gjorde han det endast för att han var rädd att det skulle bli en obligation för människorna. Det är förmodligen därför som al-Bukhârî citerade ´Â’ishah’s hadîth efter att ha nämnt ´Umar’s gärning. Efter att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade avlidit försvann den rädslan och ´Umar förstod hur viktigt det var att samla ihop människorna, därför att be separat ger en bild av oenighet och därför att be bakom en enda Imâm hjälper människorna att uthärda bönens längd. Denna gärning som ´Umar gjorde antogs av de flesta ´ulamâ’ (som korrekt)." (Fath-ul-Bârî (4:203-204))

Som kommentar till ´Umar’s (radhiyâ Allâhu ´anh) uttal, "…den del av natten som de sover i är bättre…", sade al-Hâfidh Ibn Hajar,

"Detta är en förklaring från honom, att be under den senare delen av natten är bättre än att be tidigt. Hursomhelst, det betyder inte att be ensam sent på natten är bättre än att be i Jamâ´ah (samling)."

Att be i Jamâ´ah tidigt är sannerligen bättre än att be ensam sent, vilket har klargjorts tidigare.

Felaktiga slutsatser från ´Umar’s gärning

En vanlig vana bland de senare generationers folk, är att de misstolkar ´Umar’s (radhiyâ Allâhu ´anh) uttal, "Ni´mat-il-bid´atu hâdhihi/Detta är en god bid´ah". Många använder detta som grund till två missförstånd:

Första missförståndet:

"Att be Tarawîh i Jamâ´ah är bid´ah som inte kändes till under profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) livstid."

Felet i detta missförstånd är tydligt, vilket har visats i de hadîther som vi citerade tidigare. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad med folket i Jamâ´ah i tre nätter i Ramadhân och han upphörde med detta endast för att han fruktade att det skulle bli en obligation.

Andra missförståndet:

"Vissa bid´ah är berömvärda och profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) generella uttal, som t ex, "Varje bid´ah är vilseledning", skall begränsas med detta uttal ´Umar gjorde."

Detta är också ogiltigt. Den generella betydelsen av denna och liknande hadîther håller i sig utan någon begränsning. I detta uttal avsåg inte ´Umar den lagstiftande betydelsen av bid´ah, vilket är att föra in något i Religionen utan något villkor som måste uppfyllas. Det är klart och tydligt att han inte förde in något nytt, utan endast att han återupplivade flera av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunan (pl. Sunnah). Han menade endast bid´ah enligt en av dess språkliga betydelser, vilket är "en ny eller ovanlig sak som inte var allmänt känd innan den påbörjades". Det finns inga tvivel att det inte var allmänt känt att be Tarâwîh i Jamâ´ah bakom en Imâm under Abû Bakr’s, och en del av ´Umar’s, Khilâfah, vilket har antytts. Med denna förståelsen, så är det ny sak. Men i och med att det är i enlighet med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gärning, så är det Sunnah och inte bid´ah. På grund av detta beskrevs den som god. Detta är de stora ´ulamâ’’s förståelse när de förklarar ´Umar’s uttal. T ex sade ´Abdul-Wahhâb as-Subkî (rahimahullâh),

"Ibn ´Abdil-Barr sade, "´Umar lagstiftade endast det som Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lagstiftade, älskade och accepterade. Det var endast fruktan för att det skulle bli obligation för folket som hindrade honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att fortsätta (med Tarâwîh i Jamâ´ah), för att han var så snäll och barmhärtig mot de troende. ´Umar lärde sig detta från Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och förstod att man varken skulle addera något till obligationerna eller dra bort något från dem efter hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död. Därför fastställde han det på nytt till människorna, återupplivade det och beordrade det, vilket han gjorde i det fjortonde året efter Hijrah.

Om Tarâwîh inte hade varit en föreskriven Sunnah, hade det varit en avslagen bid´ah, precis som Salât-ur-Raghâ’ib på natten efter halva Sha´bân eller på den första fredagen i Rajab. Om detta var fallet, hade det varit en plikt att förbjuda det, vilket inte gjordes, vilket är klart känt i Religionen." (Ishrâq-ul-Masâbîh fî Salât-it-Tarâwîh (1:168))

Den stora shaykhen Ibn Hajar al-Haythamî (rahimahullâh) sade,

"Att driva bort judarna och kristna från den arabiska halvön och strida mot turkarna är inte bid´ah på grund av att de utfördes efter profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beordring, även om de inte skedde under hans livstid. Och i ´Umar’s ord angående Salât-ut-Tarawîh, "Detta är en god bid´ah", så menade han den litterära betydelsen av bid´ah, vilket betyder att man gör något som inte har gjorts, precis som Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) säger,

"Säg (O Muhammad )! "Jag har inte kommit med något nytt bland sändebuden."" (Sûrat-ul-Ahqâf: 9)

Detta anger inte bid´ah inom Sharî´ah, därför att det hade då varit en vilseledning, vilket har antytts av sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De ´ulamâ’ som delar upp bid´ah i bra och dåliga, avser endast den litterära betydelsen av bid´ah. Och de som säger att varenda bid´ah är vilseledning, menar bid´ah i Sharî´ah." (al-Ibdâ´ fî Madhârr-il-Ibtidâ´)