Faran i att utföra Takfîr

Av Ahmad Farîd
(Ur "al-´Udhr bil-Jahl" sid. 5-7)

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

"Den som säger till sin broder "Kâfir!", får det återvänt till någon av dem." (al-Bukhârî, Muslim, Abû Dâwûd, at-Tirmidhî och Mâlik)

Och han sade,

"Att man anklagar en troende för Kufr, är som att döda honom." (al-Bukhârî)

an-Nawawî sade,

"De skiljer sig åt beträffande "får det återvänt", så det sades, "Kufr återvänder till honom om han anser det vara tillåtet" och detta är långt ifrån berättelsens sammanhang. Det har också sagts, "Det är taget för att hänvisa det till Khawârij" eftersom de förklarade troende vara Kâfirûn." (Sharh Sahîh Muslim (2/50))

al-Hâfidh (Ibn Hajar) sade,

"Det korrekta är att denna hadîth sades som en varning för en Muslim som säger det till sin broder. Det har sagts, "Det som återvänder till honom, är att han talar illa om sin broder och synden i att förklara honom som Kâfir" och detta är rimligt. Det har också sagts, "Det befaras att detta kommer få honom att falla i Kufr" precis som det har sagts "Synder leder till Kufr". På så sätt befaras det, att om han fortsätter med det och kvarstår på det, väntar honom ett dåligt slut. Från dessa åsikter föredrar jag att den hänvisar till den som säger det till en person som man vet är Muslim och på så sätt finns det varken något berättigande eller någon anledning för honom att kalla honom för Kâfir. Därför blir han själv Kâfir på grund av det, vilket kommer förklaras. Så meningen med hadîthen är att hans Takfîr återvänder till honom själv. Det som menas är alltså Takfîr, inte Kufr. Det är alltså som om han utförde Takfîr på sig själv eftersom han utförde denna dom på någon som är lik honom." (Fath-ul-Bârî (10/466))

ash-Shawkânî sade,

"Att man anklagar en Muslim för att ha lämnat Islâm och trätt in i Kufr, är något som inte passar en Muslim som tror på Allâh och den Yttersta Dagen, förutom med bevis som är klarare än dagsljuset, eftersom det har fastställts i den autentiska hadîthen som rapporterades av en grupp av Sahâbah, att,

"Den som säger till sin broder "Kâfir!", får det återvänt till någon av dem."

Och i en annan formulering,

"Den som tilltalar en man med Kufr eller säger "Allâh’s fiende!" samtidigt som han inte är det, får det återvänt till sig själv." (Muslim)

Så i dessa hadîther och liknande, förekommer den strängaste tillrättavisning och största varning mot att förhasta sig i Takfîr. Allâh (´azza wa jall) säger,

"Den som förnekar Allâh efter att ha antagit tron – inte den som utsatts för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron – sådana ådrar sig Allâh’s vrede och hårt straff väntar dem…" (16:106)

Vad som gäller är att hjärtat antar Kufr och förblir tryggt i det och att själen är belåten med det. Så man skall inte medräkna endast framträdandet av ytterst märkliga läror, speciellt om någon inte vet att han motsätter sig Islâm. Likaså skall man inte medräkna den som utför en handling som är Kufr samtidigt som han inte avser att lämna Islâm och träda in i Kufr. Samma sak gäller om en Muslim yttrar ett ord som är Kufr men som inte tror på det han säger." (as-Sayl-ul-Jarrâr (4/578))

Var står de då, de som skyndar i att utföra Takfîr på Muslimerna, i förhållande till sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande,

"Att skymfa en Muslim är öppen synd och att döda honom är Kufr." (al-Bukhârî)

Och,

"En Muslim är broder till en Muslim. Han varken förtrycker honom eller överger honom." (Muslim)

al-Qurtubî sade i sin Tafsîr till kapitlet al-Hujurât,

"Och Hans Uttalande,

"Annars kan det ni gör gå om intet utan att ni förstår." (49:2)

betyder inte att en person blir Kâfir utan att veta det. För på samma sätt som en person inte blir troende förutom om han föredrar Îmân istället för Kufr, blir inte heller en troende Kâfir utan att avse och föredra Kufr – och det finns Ijmâ´ angående detta." (al-Qurtubî’s Tafsîr (7/6128))