Bevarandet av grunderna

Av Shaykh Muhammad bin Sâlih al-´Uthaymîn
(Ur ” Taqrîb-ut-Taddmuriyyah” sid. 7-14)

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarade för folket - fullständigt och tydligt - vad deras Herre hade uppenbarat för dem; både de detaljerade frågorna och de viktiga, de uppenbara frågorna och de dolda, till en sådan utsträckning att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde dem vad de behövde veta beträffande frågor gällande ätandet, drickandet, äktenskapet, beklädnad och boende. Så han lärde dem sättet att äta och dricka, utförandet av toalettbesök,  tillvägagångssättet vid äktenskap; hur man skall klä sig och träder in resp. lämnar huset, precis som han lärde dem vad de behövde veta i avseende till dyrkandet av Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) såsom; rening, bön, allmosegivandet, fastan, pilgrimsfärden och annat än detta.

Han lärde dem vad de behövde veta i avseende till det sociala bemötandet av folk, såsom vänlighet mot föräldrar, bibehålla släktskapsband, god kamratskap gentemot vänner, grannar och andra. Han lärde dem hur man utför köp, försäljning, pantlösning, lämna insatser, uthyrning, hyrning,  lämnandet och mottagandet av donationer och andra sådana frågor till en sådan utsträckning att Abû Dharr (radhiyâ Allâhu ´anh) sade,

"Sannerligen avled Allâh's Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och det förekom inte en flaxande fågel i skyn, utan att han har nämnt någon kännedom om det till oss.” (Ahmad, at-Tayâlisî m fl)

Religionens grunder

Salmân al-Farsî (radhiyâ Allâhu ´anh) berättade att det sades till honom, "Din Profet har lärt dig allt, även hur man uträttar sina naturbehov?" Så han sade till dem, ”Ja, sannerligen! Och han har förbjudit oss att vända oss mot Qiblah (bönens riktning) då man uträttar naturbehov …” (Muslim och Abû Dâwûd )

Tillsammans med detta lärde han dem också grunden för alla dessa former av dyrkan, uppförande och sociala relationer.

Denna grund är det dyrkarna anser som ´Aqîdah (troslära) gällande Allâh – gudomen som dyrkas  och som ensam förtjänar att dyrkas – i avseende till Hans Dhât (Väsen), Hans Namn, Hans Egenskaper och Hans Handlingar; och det som gäller detta i avseende till Hans Universella Lagar och Hans föreskrivna Lagar som baseras på Hans Ultimata Visdom och Yttersta Barmhärtighet. Följeslagarna lärde sig allt detta från Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tydligt och utan någon tvetydlighet och allt detta byggdes upp från komplett Tawhîd om Allâh (att endast dyrka Allâh) tillsammans med dess två stora pelare: bekräftelse och förnekande.

Gällande bekräftandet: Det bekräftar det som endast Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har rätt till. Från rätten till Hans Herravälde, dyrkan, Hans Namn, Egenskaper och Handlingar.

Gällande förnekandet: Det är att förneka att Allâh skulle ha några partners i det som endast Han har rätt till.

Ahl-us-Sunnah (Sunnah's folk)

Det är de som nådde Följeslagarnas period och följde dem i godhet (dvs. ´aqîdah och manhaj), eller de som kom efter dem bland vägledningens Imâmer - som förtjänade Allâh's Belåtenhet – och som fortsatte på denna bana, precis som Allâh (subhânahu wa ta´âlâ),

”Föregångsmännen, de första av dem som utvandrade och hjälparna, och de rättsinniga som följde i deras spår – Allâh är nöjd med dem och de är nöjda med Honom. Han har i beredskap för dem lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Detta är den stora, den lysande segern.” (9:100)

Sedan följdes de som kom senare, som var blinda för sanningen eller låtsades vara blinda för sanningen. Därför gick de vilse och vilseledde andra; antingen p g a oförmåga eller brister, eller p g a fiendskap och förtryck. De introducerade till Allâh's (subhânahu wa ta´âlâ) religion sådant som ej tillhörde den i frågor gällande ´aqîdah, ´ibâdah (dyrkan) och sulûk (uppförande). De gjorde detta antingen genom att förändra texter i Boken och Sunnah; och om det var möjligt så avfärdade de dem helt.

Kort historik om de nymodiga sekterna

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (d.728H) sade,

”Ha vetskapen om att flertalet av de Bid´a som är anslutna till ´ulûm (vetenskap) och dyrkan, uppstod i denna Ummah under slutet av de sista Rättfärdiga Kalifernas period; precis det som Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) informerade om då han sade,

”Dem av er som lever länge efter mig kommer att se en mängd olikheter. Ta därför fasta på min Sunnah och de Rättfärdiga Kalifernas Sunnah efter mig…"

När de Rättfärdiga Kalifernas period hade passerats och kungligt regerande uppstått, framkom brister hos ledarna, och bristerna spred sig därför även till kunskapens folk och religion. Under slutet av ´Alî's (radhiyâ Allâhu ´anh) regeringstid uppstod Khawârij's (1) och Râfidhah's (2) nymodigheter; detta var anslutet till frågan om ledarskap och Khalîfah, och det som var anslutet till detta från handlingar och beslut grundade på Sharî´ah.

Mu´âwiyah's kungamakt var ett barmhärtighetens kungadöme, så när det var förbi kom Yazîd's härskande och fitnah (problem, tumulter och oenighet) ägde rum inom det: mordet på al-Husayn i Irak, Hurrah's i al-Madînah's folks prövning och belägring av Madînah då ´Abdullâh bin az-Zubayr gjorde motstånd. Sedan avled Yazîd och Ummahn delades upp. Ibn-uz-Zubayr i Hijâz, Banû Hakam i ash-Shâm (Syrien, Jordanien, Libanon och Palestina) och Mukhtâr bin Abî ´Ubayd's och andras maktskifte i Irak.  Allt detta ägde rum under de sista följeslagarnas period, då det endast fanns kvar sådana som ´Abdullâh bin ´Abbâs, ´Abdullâh bin ´Umar, Jâbir bin ´Abdullâh, Abu Sa´îd al-Khudrî och andra. Qadriyyah's (3) och Murji'ah's (4) nymodigheter uppstod då och de förkastades och avvisades av de Följeslagare som kvarstod, som de tillsammans med de andra förkastat Khawârij's och Râfidhah's nymodigheter.

De första generationernas status är sannerligen, genom majoritetens överensstämmande, de bästa och rättvisaste generationerna.

Det som Qadriyyah mest talade om var relaterat till tjänarnas gärningar, vilket också Murji'ah gjorde. Deras tal berörde frågor gällande lydnad och olydnad; den troende och den syndige; och andra liknande relaterade angelägenheter såsom namn och domslut, löften och hot. Till dess hade de inte talat om deras Herre, ej heller om Hans Egenskaper, förutom under de senare Tâbi´ûn's senare tid, som är den sista perioden av Umayyah's regeringstid. Detta var en tid då den tredje generationen Atbâ´-ut-Tâbi´ûn's tid började, då de flesta Tâbi´ûn redan avlidit.

Flertalet av Följeslagarna hade alltså avlidit vid slutet av de fyra Rättfärdiga Kalifernas regeringstid, ända tills ingen förutom ett fåtal av Badr's folk kvartstod. Majoriteten av Tâbi´ûn hade avlidit under de yngre Följeslagarnas period under Ibn-uz-Zubayr's och ´Abdul-Mâlik's regerande. Majoriteten av den tredje generationen avled i slutet av Umayyah-eran vid början av ´Abbâs-eran.

Sedan blev det på så sätt att många instanser med auktoritet och makt började befattas av icke-araber medan samtidigt många araber lämnade instanser med auktoritet. Vissa av de ickearabiska böckerna översattes till arabiska; persernas, indiernas och romarnas böcker. Sedan blev det som Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade sagt,

”Sen kommer lögnen att bli utspridd till en sådan utsträckning att en person kommer att vittna utan att blivit tillfrågad att göra det, och kommer att ta en ed utan att ha blivit tillfrågad om att göra det.”

Sedan uppstod tre frågor: râ’î (åsikt), kalâm (retorik, filosofiskt tal och teologi) och tasawwuf (Sûfiyyah). Jahmiyyah's (5) Bid´ah uppstod, som är att förneka Allâh's Egenskaper precis som dess motsats, som är Tamthîl (förliknelse av Allâh med dess skapelse)…

Att ha kunskap om sakers grunder och dess grundläggande principer, och att ha kunskap om religionen och dess grunder; och principerna som härrör från det är den största och mest nyttobringande. Detta eftersom om en person inte behärskar och förstår kunskapen om verkligheten, som han är i behov av, skapar taggar i hans hjärta.” (Majmû´-ul-Fatâwâ (10/354-368))

En kort sammanfattning

Ibn-ul-Qayyim (d.751H) sade,

”Qadriyyah's Bid´ah började under slutet av Följeslagarnas period. Så de som fanns kvar vid denna tid motsatte sig och förkastade det, bland dem var ´Abdullâh bin ´Umar, Ibn ´Abbâs m fl… Murji'ah's Bid´ah uppstod efter Följeslagarnas period, så de av de större Tâbi´ûn som konfronterade det, förkastade det. Sedan kom Jahmiyyah's Bid´ah efter att Tâbi´ûn hade avlidit. Dess ondska nådde sådana alarmerande proportioner och frågan hade blivit förskräcklig under Imâm Ahmad's tid och andra samtida Imâmer. Efter detta uppstod innovationen av Hulûl med och under al-Hallâj's tid.

Då Shaytân frambringat en Bid´ah från dessa Bid´a eller från andra än dem, har Allâh etablerat en Armé från Hans Parti, dem som förkastat det och varnat muslimerna från det – i form av uppriktighet och uppriktigt råd, för Allâh's, Hans Boks, Hans Sändebuds och det Islâmiska folkets skull.” (Tahdhîb Sunan Abî Dâwûd (7/61))

Sammanställning av ´Aqîdahn

al-Hâfidh Ibn Hajar (d.852H) sade,

”Från det som skedde var: sammanställning av Hadîth, sedan Tafsîr, sedan sammanställning av Fiqh-frågor härledda från ren åsikt, och sedan sammanställning av frågor relaterade till hjärtats handlingar.

Då det gäller den första frågan, var ´Umar, Abû Mûsâ och några andra emot det, medan majoriteten tillät det. Gällande den andra, motsattes den av en grupp av Tâbi´ûn, t ex Imâm ash-Sha´bî (d.104H). Gällande den tredje, den motsattes den av Imâm Ahmad (d.241H) och en mindre skara. Imâm Ahmad's opposition angående detta intensifierades.

Bland det som även skedde var sammanställningen av utsagor angående Usûl-ud-Dîn (religionens fundamentala beståndsdelar). Några anslöt sig till att bekräfta det (d v s Allâh's Egenskaper), medan andra förkastade det. Den förstnämnda gick så långt som att göra Tashbîh (liknelse av Allâh med Hans Skapelse), medan den sistnämnda gick så långt som att göra Ta´tîl (förnekande av Allâh's Egenskaper). Förnekandet av detta från Salaf – t ex som Abû Hanîfah (d.150H), Abû Yûsuf (d.182H) och ash-Shâfi´î (d.204H) och deras utsagor vad beträffar censurerandet av Kalâm's (filosofiskt tal och teologi) folk är välkänt. Orsaken till sådan censur var att Kalâm's folk talade om de frågorna som både Profeten och hans Följeslagare förblev tysta angående om. Det är fastställt från Mâlik (d.179H) att det inte fanns något begär angående detta  under Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid, likaså varken under Abû Bakr's eller ´Umar's, vilket innebär: Khawârij, Râfidhah och Qadriyyah's innovation. Sannerligen expanderade de som kom efter de tre första utmärkta generationerna i frågor som Imâmer bland Tâbi´ûn och de som följt dem förkastat.

Kalâm's folk blev inte nöjda med sig själv förrän de fyllt religionen med ämnen och utsagor från filosoferna. Sedan gjordes Ta´wîl (felaktig tolkning) från dem, även om de var tvärtemot resultatet. De nöjde sig inte enbart med det. De utropade att det som de hade framställt var den mest nobla grenen av kunskap och mest förtjänt av att tillämpas; och de som inte använde vad de tillhandahållit, så tillhörde de lekmännen och de okunniga.

Så godhet är för den som håller fasta på det som Salaf följde, och tar avstånd från de Bid´a som introducerats av Khalaf (de som kom efter Salaf och motsatte sig deras ´aqîdah och manhaj). Men om man inte kan hålla sig borta från det, låt honom då endast ta det som han behöver och låta Salaf's tillvägagångssätt vara hans avsedda mål.” (Fath-ul-Bârî (13/253))

Förkastandet av Falskhet

Det är från Allâh's Fullkomliga Visdom att göra en mottsats till sanningen, så att man genom den kan klarlägga sanningens korrekthet gentemot det falska. Guldets renhet blir inte uppenbart förrän det utsätts för eld. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har genom Sin Fullständiga Makt, outtömliga Barmhärtighet och Oöverträffliga Styrka, skickat de som kommer att ogilla bevisen hos dem som mottsätter sig sanningen, och som kommer att förkasta och klargöra de falska tvivlen.

Imâm Ahmad (d.241H) sade,

”Lov och pris tillkommer Allâh som i varje tidsålder och intervall mellan Profeterna, upprättat en grupp bland de Kunnigas Folk, som kallar missledning till vägledning och tålmodigt motstått misshandel och skada. Med Allâh's Bok ger de liv till de döda, och vid Allâh's Ljus ger de syn till de blinda. Hur många individer som har dödats av Iblîs har de återuppväckt? Hur många vilseledda och irrande har de väglett? Så vacker deras effekt på folket varit, och hur illvilliga har folket varit mot dem. Från Allâh's Bok utesluter de som träder över gränserna med sina manipulationer, lögnarnas falska påståenden och de okunnigas falska tolkningar – de som bär Bid´a's fana och sprider konflikter och oenighet, som är oeniga om Boken, motsätter sig Boken, och går med på att motsätta sig Boken. De som talar om Allâh och Hans Bok utan kunskap, argumenterar om det som är tvetydigt i Boken, och bedrar den okunnige med sådana tvetydigheter. Vi söker skydd hos Allâh från de vilseleddas konflikter.” (ar-Radd ´alâl-Jahmiyyah)

(2) Râfidhah (förkastarna) är en extrem Shî´ah-sekt som förkastade Zayd bin ´Alî bin al-Husayn p g a av hans vägran att fördöma Abû Bakr och ´Umar (radhiyâ Allâhu ´anhumâ). De urartade snabbt i ´aqîdah, moral och religion, ända tills idag då deras övertygelser är de som Ithnâ ´Ashariyyah Shî´ah i Iran representerar. Till deras falska ´aqîdah tillhör bl a att man räknar samtliga Följeslagare utom tre eller fem som Kuffâr, tron om att deras Imâmer har kunskapen om det osynliga och förgångna, nutida och framtida. Imâmah anses som Îmân’s (trons) huvudpelare samt att Qur’ânen är ofullständig. Hänvisas till: Maqâlât-ul-Islâmiyyîn (1/65), al-Farq bayn al-Firaq (nr. 21) av ´Abdul-Qâhir al-Baghdâdî och Talbîs Iblîs (sid. 94-100) av Ibn-ul-Jawzî.

(3) Qadriyyah är de som följer Ma´bad bin al-Juhânî. Till deras falska ´aqîdah tillhör bl a att Allâh inte har någon förkunskap om någonting förrän det existerar: d v s människorna, och inte Allâh, är deras egna gärningars skapare, att förneka ´aqîdah'n om straffet i graven och att förneka de autentiska hadîtherna som bevis för ´aqîdah om de inte är berättade som Mutawâtir. Hänvisas till al-Mihal wan-Nihal (1/72) av ash-Shahrastânî och Sawn-ul-Mantaq wal-Kalâm (sid. 160) av as-Suyûtî.

(4) Murji’ah är de som förnekar att handlingar är en del av Îmân (tron), och de säger att Îmân endast är en bekräftelse från hjärtat och tungans utsago. De extrema bland dem begränsar endast tron till hjärtat. De förnekar också att Îmân stiger och sjunker. Hänvisas till al-Maqâlât (1/214) och al-Farq bayn al-Firaq (sid. 202).

(5) Jahmiyyah är Jahm bin Safwân’s följeslagare som på denna Ummah släppte loss den hemska Bid´ah’n Ta´tîl (förnekelse av Allâh’s Egenskaper) antingen direkt eller genom förvrängning av deras mening; som t ex att förvrida meningen om Allâh’s Hand och mena att det betyder Hans Kraft och Generositet. De förnekar också att Allâh är ovanför Sin skapelse, ovan Sin Tron, såväl som tron på att Paradiset och Helvetes Elden inte är eviga. Hänvisas till ar-Radd ´alâl-Jahmiyyah av Imâm Ahmad och även ad-Dârimî samt al-Ibânah (sid. 141) av Abûl-Hasan al-Ash´arî.