Återupprättandet av den Muslimska Ummah
ligger i Tasfiyah (rening) och Tarbiyah (undervisning)

Av Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (rahimahullâh)
Från boken "Fiqh-ul-Wâqi’" sid. 49-51.

Nyckeln till återvändandet till Islâm’s glansdagar är:

Utförandet av nyttig kunskap och fastställa rättfärdiga och korrekta gärningar, och detta är den stora saken som Muslimerna inte kan nå förutom med hjälp av Tasfiyah’s och Tarbiyah’s manhaj (metodologi). Dessa två är stora plikter. Genom den första av dessa (Tasfiyah) menas följande:

1. Att man renar Islâmisk ’aqîdah (trohetslära) från det som är okänt för den, som t ex Shirk, ta’tîl, ta’wîl, att neka hadîther som är sahîh (sanna) bara för att de är förknippade med aqîdah och liknande.
2. Att man renar Islâmisk fiqh (förståelse) från felaktiga bedömningar som är i motsats till Qur’ânen och Sunnah, att man befriar sinnet från taqlîd’s (blint följande av en viss person eller madhhab) fångenskap och sektväsens och partiväsens mörker.
3. Att rena Tafsîr-böckerna, fiqh och raqâ’iq (anlägenheter angående hjärtat), svaga (da’îf) eller påhittade (mawdû’) hadîther eller ej stödda berättanden från Ahl-il-Kitâb och de klandervärda berättandena.

Vad gäller den andra plikten (Tarbiyah), så menar jag med det:

Att man undervisar den unga generationen med Islâm, renad från allt som har nämnts, ge dem korrekt Islâmisk undervisning redan från början - utan någon som helst påverkan från den otroende undervisningen från väst. Det finns inga tvivel om att dessa två plikter kräver mycket möda och uppriktigt samarbete mellan alla Muslimer, individuella och grupper, från alla de som verkligen är berörda angående fastställandet av det önskvärda Islâmiska samhället, varje en arbetar med sitt eget ämne och specialitet.