Ahl-us-Sunnah’s drag

Av Shaykh-ul-Islâm Abû ´Uthmân as-Sâbûnî
(Ur ”´Aqîdat-us-Salaf wa Ashâb-ul-Hadîth” kap. 30)

140. Ahl-ul-Hadîth har förbjudit alla berusningsdrycker som är gjorda av vindruvor, russin, dadlar, honung, korn eller av något annat som orsakar berusning. De är alla förbjudna, vare sig de förekommer i liten eller i stor mängd. De håller sig borta från dem och verkställer straffet för det.

141. De skyndar till att förrätta de föreskrivna bönerna och de förrättar dem så tidigt som möjligt. Det är bättre än att man skjuter upp dem till senare. De kvarstår på detta för att erhålla de lovade belöningarna.

142. De ålägger att man läser kapitlet al-Fâtihah bakom Imâmen.

143. De ålägger att man fullbordar Rukû´ och Sujûd. De förrättar Rukû´ och Sujûd i lugn och ro; uppstigning från Rukû´ och den stående ställningen sker i lugn. Samma sak gäller uppstigning från Sujûd och sittningen mellan de två Sujûd; att man förrättar det i lugn och ro eftersom det är från bönens pelare vilken inte kan accepteras utan dem.

144. De råder varandra att be på natten, att bevara ens relationer med ens anhöriga även om man har meningsskiljaktigheter, att sprida hälsningar, att ge mat till fattiga, behövande och föräldralösa samt vara mild mot dem. De ger vikt åt Muslimernas angelägenheter. De är måttliga i sitt ätande, drickande, sina kläder, sitt äktenskap och sina utgifter. De befaller till godhet och förbjuder ondska och de tävlar i att förrätta alla goda handlingar. De skyddar sig själva från lustens och åtråns onda följder. De strävar och råder folket med sanning och tålamod. De älskar och hatar för Islâm’s skull. De är emot att man för dispyter om Allâh och att man faller i kontroverser om Honom. De håller sig borta från Ahl-ul-Bid´ah och villfarelsens, lustens och okunnighetens människor.

145. De följer profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah.

146. De följer as-Salaf-us-Sâlihûn från religionens Imâmer och Muslimernas ´ulamâ’. De håller sig till det som de höll sig till i sin religions klara sanning.

147. De hatar Ahl-ul-Bid´ah som har infört till religionen det som inte tillhör den. De varken älskar eller hjälper dem. De lyssnar inte på dem och de sitter inte med dem. De varken för dispyter eller debatterar med dem om religionen. De skyddar sina öron från att lyssna på deras lögnaktiga tal, vilket, om det går in i öronen och slår sig fast i hjärtan, kommer orsaka skada och medföra farliga, falska tvivelaktigheter. Beträffande detta uppenbarade Allâh,

”Om du ser människor ge sig in i en diskussion om Våra budskap, dra dig då ifrån dem till dess de övergår till andra ämnen.” (6:68)