Olika sorters vatten till Wudhû’

Shaykh Sâlih al-Fawzân

Ur "al-Mulakhkhas al-Fiqhî", vol. 1.

Bönen är islams andra grundpelare och den som följer efter trosbekännelserna. Den skiljer mellan muslimen och den otrogne, den är islams stödjepelare och den är det första tjänaren ställs till svars för. Är den korrekt och accepterad, accepteras hans övriga gärningar, men om den avvisas, avvisas hans övriga gärningar.

Bönen nämns på många ställen i den ädla Qur’ânen och i många olika sammanhang. På något ställe beordrar Allâh att man ska utföra den, på ett annat ställe dess förträfflighet. Ibland nämner Han dess belöning och ibland jämför Han den med tålamod och beordrar oss att med den söka hjälp i svårigheter.

Dessutom var bönen det mest omtyckta av Profeten (salla Allâhu 'alayhi wa sallam) i detta liv; den är det vackraste för Profeterna och den är de rättfärdigas kännetecken. Den förbinder tjänaren med världarnas Herre och förbjuder från att utföra skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft.

   Bönen är inte korrekt förrän man är ren rituellt och fri från orenheter i den mån man kan. Eftersom ämnet man använder vid rengöring är vatten eller Tayammum [1] då vatten inte finns tillgängligt, börjar de Fiqh-lärde sina böcker med ”Boken om renlighet”.

   Bönen är den trospelare som efter trosbekännelserna går före resten av islams trospelare. Då villkoret för en plikt hänger ihop med plikten som renlighet gör med bönen, blir den som en nyckel till bönen. I hadithen står att:

”Bönens nyckel är renlighet”.

Detta, för att rituell orenhet förhindrar bönen; den är som ett lås över personen, vilket öppnas då man utför Wudhû'. Renlighet är det mest bestämda villkoret för bönen och för att man ska kunna utföra en handling måste dess villkor vara uppfyllt.

Renlighetens språkliga betydelse:

Att rengöra och avlägsna konkret och abstrakt smuts.

Dess religiösa betydelse:

Att bli av med rituell orenhet och avlägsna smuts.

   Att bli av med rituell orenhet sker genom användning av vatten och med avsikt.

   Vid den stora rituella orenheten använder man vatten över hela kroppen och vid den lilla rituella orenheten på de olika kroppsdelarna.

   Finns vatten inte tillgängligt eller om man är oförmögen att använda det, används dess ersättning (dvs. jord) på ett bestämt sätt. Senare kommer tillvägagångssättet för de båda rituella orenheterna att visas (in shâ Allâh).

   Vad vi nu vill visa är beskaffenheten för det vatten man kan rena sig med och det vatten man inte kan.

Allâh (ta´âlâ) sade:

”Och Vi låter rent vatten falla från skyn” [2]

och Han (ta´âlâ) sade:

”Och lät ett regn falla från himlen för att rena er” [3]

   Ordet ”Tahûr” (renande vatten) som nämns i den första versen innebär att det är rent i sig självt och renar annat, att det förblivit i sin skapade form (dvs. i den form det skapades), vare sig det fallit från skyn som regn, smält snö och smält is, forsar i marken som floder, källor, brunnar och hav eller är destillerat.

   Detta vatten kan man använda för att rena från rituella orenheter och smuts. Om det däremot ändras av smuts är det inte tillåtet att rena sig med det, och där råder inga meningsskiljaktigheter. Men skulle det ändras av något rent vilket inte överväger, är den korrekta åsikten bland de lärde att man även med det kan rena.

   Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

”Om vattnet ändras lite eller mycket av ett rent ämne; såsom alger, tvål, lotus, hibiskus, jord eller deg… eller annat som kan förändra vattnet, t ex om vatten hälls i en kanna med spår av lotus eller hibiskus och ändras av det men fortfarande heter vatten; då har de lärde två välkända åsikter”.

   Han nämnde varje åsikt med bevis och förklarade det korrekta uttalet vara tillåtelsen att rena sig med det. Och han sade:

”Det är korrekt för Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

”Den som är sjuk eller befinner sig på resa eller som just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte kan finna vatten, skall ta ren jord och stryka över ansikte och händer” [4]

Uttalet: ”…och inte kan finna vatten” är ett obestämt substantiv som följer ett nekande, där allt vatten omsluts. Det finns ingen skillnad mellan olika sorters vatten”. Slut på Ibn Taymiyyahs ord.

Om vatten inte finns tillgängligt eller om det finns men man är oförmögen att använda det, har Allâh ersatt det med jord på ett sätt visat av Profeten (salla Allâhu 'alayhi wa sallam) i hans Sunnah. Detta kommer (in shâ Allâh) att beskrivas i dess kapitel. Detta på grund av Allâhs vänlighet till Sina tjänare och en underlättelse för dem. Allâh (ta´âlâ) sade:

”Om någon av er är sjuk eller befinner sig på resa eller just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte finner vatten, skall han ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Allâh är den Evigt Benådande, Evigt Förlåtande” [5]

Ibn Hubayrah sade:

”Det råder samstämmighet om att rening med vatten är obligatorisk för var och en i behov av att utföra bönen, då det finns tillgängligt. Finns det inte tillgängligt, används dess utbyte. Allâh (ta´âlâ) sade:

”Och inte finner vatten, skall han ta ren jord”

Och Hans (ta´âlâ) uttal:

”Och lät ett regn falla från himlen för att rena er”

   Detta tyder på islams storhet. Den är renlighetens och den konkreta och abstrakta rengöringens religion. Det tyder även på bönens storhet, vilken inte kan inträdas korrekt förutom med de två renligheterna:

Den abstrakta rengöringen från avgudadyrkan, vilket göres med monoteism och uppriktighet i dyrkan till Allâh, samt den konkreta rengöringen av rituell orenhet och smuts, vilket göres med vatten eller dess utbyte.

   Ni ska veta att om vattnet är kvar i sin skapade form, utan att ha blivit beblandat med något annat ämne, är det rent enligt samstämmigheten.

   Skulle någon av dess tre egenskaper (lukten, smaken eller färgen) ändras av något smutsigt, är det smutsigt enligt samstämmigheten och det är inte tillåtet att använda det.

   Skulle någon av dess egenskaper ändras av att ett rent ämne blandas i (som löv, tvål, alger, lotus eller något annat rent ämne) som inte överväger det beblandade, har en del av de lärde detaljer och skiljaktigheter, men det korrekta är att man kan rena med det och göra sig ren från rituell orenhet och smuts.

   Med detta kan vi säga att vatten delas in i två kategorier:

Den första kategorin: Det man kan rena sig med, vare sig det förblivit i sin skapade form eller beblandats med ett rent ämne som inte överväger och inte ändrar dess namn.

Den andra kategorin: Det smutsiga man inte får använda. Det lyfter inte bort den rituella orenheten och tar inte bort smuts, vilket är det som förändrats av något smutsigt.

Och Allâh (ta´âlâ) är den som vet bäst.

[1] Att rena sig rituellt genom att slå händerna på ren jord och torka ansiktet och händerna.

[2] 25:48.

[3] 8:11.

[4] 5:6.

[5] 4:43.