Var tittar man under förrättningen av bönen?

Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Sifah Salât-in-Nabiyy, sid. 89-91
Maktabah al-Ma´ârif, 1417/1996
publicerad 21.02.2010

”När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förrättade bönen, böjde han sitt huvud och tittade mot marken.” [1]

”När han gick in i Ka´bah släppte han inte sin blick från platsen han gjorde Sudjûd på förrän han gick ut ur den.” [2]

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Ett hus bör inte innehålla något som distraherar den som förrättar bönen.” [3]

”Han förbjöd att man höjer blicken mot skyn.” [4]

Han intygade förbudet och sade (i betydelse):

”Låt dem som lyfter sina blickar mot himlen under förrättningen av bönen upphöra med det, i annat fall må de inte återvända till dem.” (I en annan rapportering sägs det: ”…sänka sina blickar”) [5]

I en annan hadîth sägs det (i betydelse):

”Vänd er inte om när ni förrättar bönen, för sannerligen placerar Allâh Sitt Ansikte mot Sin tjänares ansikte under hans förrättning av bönen, så länge han inte vänder sig om.” [6]

Dessutom sade han rörande att vända sig om:

”En förskingring som Satan förskingrar tjänarens förrättning av bönen.” [7]

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Allâh står framför tjänaren under hans förrättning av bönen så länge han inte vänder sig om. Om han då vänder sitt ansikte, går Han bort från honom.” [8]

”Han förbjöd tre saker; att picka som en tupp, sitta som en hund och vända sig om som en räv.” [9]

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade säga (i betydelse:

”Förrätta en avskedsbön som om du ser Honom. För även om inte du ser Honom, ser Han sannerligen dig.” [10]

Dessutom sade han:

”Ingen person förrättar den obligatoriska bönen då dess tid går in och tvår sig på ett bra sätt, koncentrerar sig bra och gör Rukû´ på ett bra sätt, utan att den stryker bort alla hans föregående synder utom de stora – och detta gäller hela livet.” [11]

”Han förrättade bönen i en Khamîsah [12] med mönster på och tittade på dess mönster. När han då var färdig sade han: ”Gå och ge min skjorta till Abû Djahm och hämta Abû Djahms Anbadjâniyah [13] åt mig. Sannerligen distraherade den mig från min förrättning av bönen (och i en annan rapportering ”Jag tittade på dess mönster under förrättningen av bönen och den höll på att sätta mig på prövning.”).” [14]

”´Â’ishah hade ett klädesplagg med avbildningar på som sträckte sig till en Sahwah [15] som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förrättade bönen mot. Därefter sade han: ”Ta bort den från mig (för jag ser hela tiden dess avbildningar framför mig under min förrättning av bönen)”” [16]

Han brukade säga:

”Bön skall inte förrättas när maten är framme eller om man behöver utföra de två orenheterna.” [17]

[1] al-Bayhaqî och al-Hâkim och han förklarade den vara autentisk, vilket stämmer. Denna hadîth har en bevittnande rapportering från tio av hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare och den rapporteras av Ibn ´Asâkir (17/202/2). Se ”al-Irwâ’” (354).

[2] al-Bayhaqî och al-Hâkim och han förklarade den vara autentisk, vilket stämmer.

[3] Abû Dâwûd och Ahmad med en autentisk berättarkedja.

[4] al-Bukhârî och Abû Dâwûd.

[5] Muslim, al-Bukhârî och as-Sirâdj.

[6] at-Tirmidhî och al-Hâkim och de förklarade den vara autentisk. (Sahîh at-Targhîb (353)).

[7] al-Bukhârî och Abû Dâwûd.

[8] Abû Dâwûd och andra. Den har förklarats autentisk av Ibn Khuzaymah och Ibn Hibbân. (Sahîh at-Targhib (555))

[9] Ahmad och Abû Ya´lâ. (Sahîh at-Targhîb (556)).

[10] al-Mukhlis i ”Ahâdîth Muntaqât”, at-Tabarânî, ar-Rawayânî, adh-Dhiyâ’, Ibn Mâdjah, Ahmad och Ibn ´Asâkir. Den förklarades autentisk av Faqîh al-Haythamî i “Asnâ al-Matâlib”. 

[11] Muslim.

[12] Silke- eller ylleskjorta med mönster.

[13] Tjockt klädesplagg utan mönster.

[14] al-Bukhârî, Muslim och Mâlik. Den nämns i ”al-Irwâ’” (376).

[15] Ett litet hus som är lite nedgrävt i jorden och liknar sovkammare och förråd. (an-Nihâyah)

[16] al-Bukhârî, Muslim och Abû ´Awânah. Anledningen – och Allâh vet bättre – till varför han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte beordrade att avbilderna skulle förstöras och i stället nöjde sig med att ta bort dem, är att de inte bestod av själar. Beviset är att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rev sönder andra avbilder, vilket nämns i flera rapporteringar i de Två autentiska. Den som vill fördjupa sig i detta, kan alltid hänvisa till ”Fath-ul-Bârî” (10/321) och ”Ghâyat-ul-Marâm fî Takhrîdj Ahâdîth al-Halâl wal-Harâm” (131-145).

[17] al-Bukhârî och Muslim medan den andre hadîthen tillkommer Ibn Abî Shaybah (12/110/2). Den nämns i ”al-Irwâ’” (8).