Är det föreskrivet att be två Rak´ah för Tawbah?

Författare: Shaykh Muhammad bin ´Umar Bâzmûl
Källa: Bughyat-ul-Mutatawwi´ fî Salât-it-Tataww´, sid. 96-97
Dâr-ul-Hidjrah, 1418/1997
publicerad 26.04.2008

En Muslim bör vara ivrig i att frukta Allâh (ta´âlâ), veta att Han vakar över en och undvika synder. Om han då skulle falla i en synd, ångrar (Tawbah) han sig snabbt. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har föreskrivit att man förrättar bön vid denna ånger (Tawbah).

Asmâ’ bin al-Hakam al-Fazârî berättade att han hörde ´Alî säga:

”Om jag hörde en hadîth från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), gagnade Allâh mig med den så mycket Han ville att jag skulle gagnas av den. Och om någon av hans följeslagare berättade en hadîth för mig, bad jag dem svära [vid Allâh] att de hade hört den. När de då gjorde det, trodde jag på dem. Abû Bakr berättade för mig, och Abû Bakr talade sanning, att han hade hört Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga (i betydelse):

”Det finns inte en person som syndar och sedan tvår sig, förrättar bönen och ber Allâh om förlåtelse, utan att Allâh förlåter honom:

وَالَّذِينَ إِذَا فَعَلُواْ فَاحِشَةً أَوْ ظَلَمُواْ أَنْفُسَهُمْ ذَكَرُواْ اللّهَ فَاسْتَغْفَرُواْ لِذُنُوبِهِمْ وَمَن يَغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلاَّ اللّهُ وَلَمْ يُصِرُّواْ عَلَى مَا فَعَلُواْ وَهُمْ يَعْلَمُونَ

”De som, om de begår en skamlös handling eller tillfogat sig själva orätt, minns Allâh och ber Honom om förlåtelse för sina synder – vem förlåter synderna utom Allâh? – och som inte fortsätter att begå sådana handlingar mot bättre vetande.””” (3:135) [1]

[1] at-Tirmidhî (406), Abû Dâwûd (1521), Ibn Mâdjah (1395) och Ibn Hibbân (2/389-390). Dess berättarkedja anses vara bra (Djayyid) av Ibn Hadjar. Den är autentisk enligt ´Allâmah Ahmad Shâkir och god av al-Albânî i ”Sahîh Sunan at-Tirmidhî” (1/128).