Salaf-us-Sâlih och deras sätt att utföra bönen

Av Imâm Ibn Rajab (al-Khushû’ fîs-Salâh) och Imâm Ibn Qudâmah (Mukhtasir Minhâj-il-Qâsidîn)

Allâh (subhânahu wa ta’âla) säger,

"De troende kommer lyckas. De som är ödmjuka och underkastade i deras böner." (23:1-2).

Al-Hasan (radhiyâ Allâhu ’anh) sade,

"När ni står för bön, stå med en from sinnesstämning som Allâh har befallt er. Akta er för glömska och från att vända bort uppmärksamheten, att medan Allâh tittar på er, så tittar ni på någonting annat än Honom. Ni frågar Allâh om Paradiset och söker skydd hos Honom från Helvetet medan ert hjärta inte är närvarande och inte heller är ni medvetna om det som era tungor säger."

Ibn Sîrîn (rahimahullâh) sade,

"De (sahâbah och tâbi’ûn) älskade att man tittade ner på platsen där man gör Sajdah när man bad."

Maymûn bin Mahrân (rahimahullâh) sade,

"Jag såg aldrig Muslim bin Yassâr vända sig om i bönen. En gång rasade en bit av moskén ner. Folket på marknaden blev rädda på grund av att han fortfarande bad i moskén, engagerad i sin bön och vände sig inte bort från den."

I en annan athar (berättande),

"Muslim bin Yassâr bad en dag i en av Basrah’s moskéer och en bit av moskén rasade ner. Folket samlades runt den och han märkte ingenting förrän han hade avslutat bönen."

När ’Abdullâh bin Zubayr (radhiyâ Allâhu ’anh) bad, verkade det som om han var en gren på ett träd på grund av hans khushû’, och fåglarna brukade landa på honom för att de trodde att han var en gren.

Folk brukade tro att ar-Rabî bin Khaytham var blind, på grund av att han ständigt tittade ner och att han alltid hade huvudet nere (när han bad). Han bodde bakom ’Abdullâh bin Mas’ûd’s (radhi Allâhu ’anh) hus i tjugo år och när hans (Ibn Mas’ûd’s) tjänarinna såg honom brukade hon säga,

"Din blinda vän är på väg."

Abdullâh bin Mas’ûd brukade skratta åt hennes uttal.

’Alî ibn-ul-Humrân brukade bli röd när han tog wudhû’. Det sades till honom,

"Vad är det du tänker på när du tar wudhû’?" Han svarade,

"Vet ni vem det är som jag ska stå framför?"

Det sades till Âmir bin Qays,

"Brukar du inte glömma under bönen?" Han svarade,

"Tycker jag mer om tal än Qur’ânen att jag blir sysselsatt med det? Att ha hemlighetsfulla samtal med den Älskade dränker alla andra känslor."

Vissa av Salaf brukade säga,

"Bönen är från det Kommande Livet. När ni går in i det, lämna (denna) världen."