Riktningen mot Ka´bah under bönen

Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Sifah Salât-in-Nabiyy, sid. 75-77
Maktabah al-Ma´ârif, 1417/1996
publicerad 05.06.2008

Då Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ville förrätta bönen, obligatorisk såväl som frivillig, placerade han sig i riktning mot Ka´bah [1] . Han beordrade denna handling och sade till mannen som dåligt förrättade bönen (i betydelse):

”När du reser dig upp för att förrätta bönen, skall du två dig på ett bra sätt och därefter skall du ställa dig mot Qiblah och göra Takbîr.” [2]

Likaså förekommer det:

”När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var ute och reste bad han den frivilliga bönen på sitt riddjur. Han förrättade Witr på den i vilken riktning den än färdades mot, [vare sig det var mot öst eller väst].” [3]

Detta är just vad Hans (ta´âlâ) Ord berör:

فَأَيْنَمَا تُوَلُّواْ فَثَمَّ وَجْهُ اللّهِ

”Vart ni än vänder er; finner ni Allâhs Ansikte.” [4]

Likaså:

”Om han ibland ville förrätta frivillig bön på sin kamel, riktade han sig mot Qiblah med den och gjorde Takbîr, för att därefter förrätta bönen mot vilken riktning den än begav sig mot.” [5]

”Han brukade göra Rukû´ och Sudjûd på sitt riddjur, gestikulera med sitt huvud och låta Sudjûd vara lägre än Rukû´.” [6]

”Om han ville förrätta den obligatoriska bönen, gick han av och riktade sig mot Qiblah.” [7]

När det förrättades bön under oerhörd rädsla, föreskrev han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) åt sitt samfund att förrätta bönen [på följande sätt]:

”Gåendes till fots eller sittandes på riddjur, riktade mot Qiblah eller inte.” [8]

Dessutom sade han (i betydelse):

”Om de beblandas, är det enbart Takbîr och indikationer med huvudet.” [9]

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade säga (i betydelse):

”Allt mellan öst och väst är Qiblah.” [10]

Djâbir (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Vi var med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i en karavan eller en bataljon. Rätt som det var blev det mulet och vi blev förvirrade och fick delade uppfattningar åt vilket håll Qiblah var. Följaktligen bad var och en åt sitt håll. Var och en av oss drog då ett streck framför sig för att veta våra positioner. På morgonen tittade vi på dem och såg att vi inte förrättade bönen mot Qiblah. Vi berättade detta för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), [men han beordrade inte oss att ta igen bönen] som sade (i betydelse):

”Er bön har belönats.”” [11]  

”Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förrättade bönen mot Jerusalem [medan Ka´bah var framför honom] innan denna vers uppenbarades:

قَدْ نَرَى تَقَلُّبَ وَجْهِكَ فِي السَّمَاء فَلَنُوَلِّيَنَّكَ قِبْلَةً تَرْضَاهَا فَوَلِّ وَجْهَكَ شَطْرَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ

”Vi ser dig vända ansiktet mot himlen, och Vi skall låta dig vända dig i en böneriktning som skall göra dig nöjd. Vänd alltså nu ditt ansikte mot den Heliga Moskén.” [12]

Efter att den uppenbarats, riktade han sig mot Ka´bah. Medan folket förrättade Morgonbönen i Qubâ’, kom en person till dem och sade:

”I natt uppenbarades Qur’ânen för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och han beordrades att rikta sig mot Ka´bah. Rikta er därför mot den!”

De var riktade mot Shâm när de vände sig [och Imâmen vände sig så att han riktade sig med dem mot Qiblah].” [13]

[1] Detta är något det inte förekommer några tvetydigheter om tack vare att det har rapporterats mångfaldigt. Därför finns det inget behov av att nämna var det rapporteras och längre fram kommer vad som tyder på det.

[2] al-Bukhârî, Muslim och as-Sirâdj.

[3] al-Irwâ’ (289) och (588).

[4] 2:115.

[5] Abû Dâwûd, Ibn Hibbân i ”ath-Thiqât” (1/12) och adh-Dhiyâ’ i ”al-Mukhtârah” med en god berättarkedja. Den har förklarats som autentisk av Ibn-us-Sakan, Ibn-ul-Mulaqqin i ”Khulâsah al-Badr al-Munîr” (1/22) och dessförinnan ´Abdul-Haqq al-Ishbîlî i hans ”al-Ahkâm” (1394 med min verifiering). Denna åsikt har även Ahmad vilket Ibn Hânî’ rapporterar från honom i hans ”al-Masâ’il” (1/67) i al-Maktab al-Islâmîs upplaga.

[6] Ahmad och at-Tirmidhî och han förklarade den vara autentisk.

[7] al-Bukhârî och Ahmad.

[8] al-Bukhârî och Muslim.

[9] al-Bayhaqî med de två Autentiskas berättarkedja.

[10] at-Tirmidhî och al-Hâkim och de har förklarat den vara autentisk. Jag har nämnt den i ”Irwâ’-ul-Ghalîl fî Takhrîdj Ahâdîth Manâr-is-Sabîl” (292) och Allâh har underlättat dess utgåva.

[11] ad-Dâraqutnî, al-Hâkim, al-Bayhaqî, at-Tirmidhî, Ibn Mâdjah och at-Tabarânî och den nämns i ”al-Irwâ’” (296).

[12] 2:144.

[13] al-Bukhârî, Muslim, Ahmad, as-Sirâdj, at-Tabarânî (3/108/2) och Ibn Sa´d (1/243) och den förekommer i ”al-Irwâ’” (290).