Allah, Iman, Kufr,
Shirk, Asma wa Sifaat, Tauhiid-ul-Uluhiyah, Rububiyah, Shahadah
|
||||||
|
Väntetiden för en oskuld, frånskild kvinna Författare: Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî Allâh (´azza wa djall) sade: يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا نَكَحْتُمُ الْمُؤْمِنَاتِ ثُمَّ طَلَّقْتُمُوهُنَّ مِن قَبْلِ أَن تَمَسُّوهُنَّ فَمَا لَكُمْ عَلَيْهِنَّ مِنْ عِدَّةٍ تَعْتَدُّونَهَا فَمَتِّعُوهُنَّ وَسَرِّحُوهُنَّ سَرَاحًا جَمِيلًا ”Troende! Om ni ingår äktenskap med troende kvinnor och sedan skiljer er från dem, innan ni ännu rört vid dem, skall ingen väntetid räknas för dem. Ge dem då deras avskedsgåva och lös dem i godo för det äktenskapliga bandet.” [1] De lärda är enade om att en kvinna som skiljs och fortfarande är oskuld inte skall gå in i någon väntetid. I stället får hon gå och gifta sig direkt med vem hon vill. Det enda undantaget är en kvinna vars make har dött. I detta fall får hon vänta i fyra månader och tio dagar, även om hon skulle vara jungfru. Detta råder det samstämmighet om. ”Ge dem då deras avskedsgåva och lös dem i godo för det äktenskapliga bandet” – Här är avskedsgåvan allmännare än att bara skänka den halva, bestämda bröllopsgåvan eller den särskilda, obestämda bröllopsgåvan. I al-Bukhârîs ”as-Sahîh” berättade Sahl bin Sa´d och Abû Usayd (radhiya Allâhu ´anhumâ): ”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gifte sig med Umaymah bint Sharâhîl. När hon kom in till honom och han sträckte ut sin hand till henne, verkade hon ta illa åt sig. Han beordrade då Abû Usayd att göra henne i ordning och ge henne två vita klänningar.” [2] Ibn ´Abbâs sade: ”Om han har nämnt bröllopsgåvan till henne, får hon hälften. Om han inte har gjort det, ger han henne det han kan – och det anses lösa dem i godo.” [1] 33:49. [2] 5255.
|
||||||
| [
tauhid ] [ aqidah
] [ manhaj ] [
fiqh ] [ sira
] [ systrar ] w w w . d a r u l h a d i t h . c o m |
||||||