Namngivandet är faderns rättighet

publicerad 13.02.2010
Författare: Imâm Ibn Qayyim-il-Djawziyyah
Källa: Tuhfat-ul-Mawdûd bi Ahkâm-il-Mawlûd, sid. 147-148

Namngivandet är faderns rättighet. Detta råder det inga meningsskiljaktigheter om. Om föräldrarna är oense om barnets namn, är det fadern som har det sista ordet. Samtliga hadîther tyder på det. Det är på samma sätt som barnet tillskrivs fadern och inte modern. Man säger att den och den personen är son till den och den personen. Allâh (ta´âlâ) sade:

“Ge dem det namn som deras fäder bär; detta är det rätta förfarandet inför Allâh.” [ 33:5]

Barnet följer efter modern när det kommer till frihet och slaveri. Samtidigt följer det fadern i tillskrivning och namngivning. Namngivning utgör en definition av tillskrivning och den tillskrivne. Vad religionen beträffar, följer det föräldern som har den bästa religionen. Definition är som undervisning och ´Aqîqah, vilket endast tillkommer fadern och inte modern.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Jag fick en son i natt och jag namngav honom med min fader Ibrâhîms namn.”