När straffas man för otukt?

Författare: Imâm Ibn Qudâmah al-Maqdisî
Källa: al-Mughnî (12/354-355)
Dâr ´Alâm-il-Kutub, 1419/1999.
publicerad 27.11.2006

Straffet måste bara verkställas om ett av följande två villkor uppfylls: erkännande eller bevis.

Om det bekräftas med erkännande, gäller erkännandet först efter fyra stycken sådana. Denna åsikt hålls av al-Hakam, Ibn Abî Laylâ och Åsiktens folk.

al-Hasan, Hammâd, Mâlik, ash-Shâfi´î, Abû Thawr och Ibn-ul-Mundhir anser att det räcker med ett erkännande baserat på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord (i betydelse):

”Unays, gå till den där kvinnan och stena henne om hon erkänner.” Därefter stenade han henne. (al-Bukhârî och Muslim)

Ett erkännande räcker för att vara ett erkännande och det fordrar att erkännaren stenas. Sålunda stenade han Djuhanî-kvinnan som endast erkände en gång. ´Umar sade:

”Stening är en rätt och plikt mot den gifte som begår otukt efter bevis, graviditet eller erkännande.”

I och med att det är en rättighet, verkställs den med endast ett erkännande precis som alla andra rättigheter.

Vi anser [1] det Abû Hurayrah rapporterade (i betydelse):

”En man kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) då han var i moskén och sade: ”Allâhs sändebud, jag har begått otukt.” Han vände sig då bort från honom men han ställde sig framför honom och sade: ”Allâhs sändebud, jag har begått otukt.” Han vände sig då bort en andra gång till dess att mannen sade detta fyra gånger. Efter att ha erkänt fyra gånger, kallade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) på honom och sade: ”Är du galen?” Han sade: ”Nej.” Då frågade han: ”Är du gift?” Han svarade: ”Ja.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Stena honom.””

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

Om man skulle verkställa straffet efter ett erkännande, hade inte Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vänt sig bort från honom eftersom det inte är tillåtet att lämna ett straff som Allâh har befallt.

Abû Barzah al-Aslamî berättade att Abû Bakr as-Siddîq sade till honom hos profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Om du hade erkänt fyra gånger, skulle Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ha stenat dig.”

Denna händelse bevisar två saker:

Den första: Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) godkände detta och han avvisade inte det. Detta betyder att uttalandet har samma nivå som om det vore hans eget uttalande, ty han godkänner inget fel.

Den andra: Han kände till detta genom profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) domslut, annars skulle han aldrig våga säga något sådant framför honom.

Vad gäller deras hadîther, är ordet ”erkännande” en grundform och omfattar både mycket och lite. Tillika tolkar vår hadîth det och klargör att det rör sig om fyra erkännanden.

Detta gäller oavsett om akten sker en gång eller fyra gånger. al-Athram sade:

”Jag hörde Abû ´Abdillâh ställas frågan om den otuktige som frågas fyra gånger. Han sade: ”Ja, baserat på Ma´îzs hadîth som är säkrare.” Jag sade till honom: ”Rör det sig om en akt eller flera akter?” Han sade: ”Hadîtherna tyder på en enda akt, och jag anser hadîthen som rapporteras av Bashîr bin Muhâdjir, från ´Abdullâh bin Buraydah, från hans fader vara motsättande [Munkar].”

Abû Hanîfah sade:

”Det verkställs enbart efter fyra erkännanden efter fyra akter eftersom Mâ´iz erkände fyra akter.”

Vi anser att den autentiska hadîthen enbart tyder på att han erkände fyra gånger om en enda akt, och vi har redan nämnt hadîthen.

I och med att detta är en av otuktens två bevis, räcker det med en akt för att det skall utgöra ett bevis.

För att erkännandet skall anses vara korrekt, fordras det att handlingen beskrivs som den verkligen är för att avvärja samtliga tvetydigheter, ty ordet ”otukt” [Zinâ] verkställs även på gärningar som inte fordrar straff. Ibn ´Abbâs sade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till Mâ´iz (i betydelse):

”Du kanske kysste, kramade eller tittade?” Han sade: ”Nej.” Han sade: ”Hade du samlag med henne?” Då sade han: ”Ja.” Då beordrades det att han skulle stenas.”

Rapporterad av al-Bukhârî.

Om mannen erkänner att han har gjort otukt med en kvinna samtidigt som kvinnan nekar det, straffas han, till skillnad från henne. Denna åsikten har ash-Shâfi´î.

Abû Hanîfah och Abû Yûsuf sade:

”Han skall inte heller straffas eftersom vi tror på henne som nekar otukten.”

Vi håller oss till det Abû Dâwûd rapporterade från Sahl bin Sa´d as-Sâ´idî från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som kom till honom och sade:

”Jag har begått otukt med den och den kvinnan.”

Då beordrade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att hon skulle hämtas. Han frågade henne om det hela och hon nekade att hon hade begått otukt. Följaktligen pryglade han honom medan han lät henne gå eftersom hans brist på bekräftelse om henne inte annullerar hans erkännande. Samma sak gäller om hon hade tigit eller inte blivit frågad. Detta beror på att rapporteringens allmänna skepnad fordrar att det är obligatoriskt att verkställa straffet på honom. Detta är just ´Umars utlåtande:

”Graviditet eller erkännande.”

Angående deras ord att de tror på henne och hennes nekelse, anses det inte vara korrekt. Vi dömer inte henne som trovärdig. Anledningen till att vi inte anser att hon skall straffas, är för att det fordrade fattas vilket är erkännelse eller bevis, inte trovärdighet.

Om detta fastställs, gäller samma typ av erkännande för den frie, slaven, ogifta och gifta. Detta eftersom erkännandet är en av otuktens bevis och är precis som beviset likadan för allihop.

[1] Imâm Ahmad bin Hanbals (rahimahullâh) rättskola.