Förmåga till vallfärden

Författare: Imâm Mûsâ bin Ahmad al-Hadjdjâwî (d - 968)
Källa: Zâd-ul-Mustaqni´, sid. 86
Förklaring: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Matn Zâd-il-Mustaqni´ (2/430-431)
publicerad 17.12.2007

Att vara kapabel innebär att man klarar av att färdas på transportmedel och finner tillräckligt bra uppehälle och transportmedel efter att samtliga plikter och religiösa försörjningar och grundläggande behov är betalda och uppfyllda.

Förklaring

Att vara kapabel innebär att man klarar av att färdas på transportmedel. Detta tolkar Hans (ta´âlâ) ord:

مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلاً

“… för var och en som har möjlighet att genomföra den.” ^[1]

Det innebär att man klarar av att rida djur och åka flygplan eller bil. Om han inte klarar av att göra det på grund av svaghet, sjukdom eller hög ålder, skall han inte medverka under vallfärden. I detta fall utser han någon som vallfärdar i hans ställe, ty hans ursäkt lär inte upphöra.

“… och finner tillräckligt bra uppehälle och transportmedel…” Detsamma gäller att han har tillräckligt med uppehälle som räcker hela vägen till vallfärden och tillbaka. Han (ta´âlâ) sade:

وَتَزَوَّدُواْ

“För med er det som ni kan ha behov av.” ^[2]

Det är inte tillåtet att vallfärda utan uppehälle, så att han beror på andra människor, tittar på dem eller tigger från dem. Detta uppehälle skall vara utöver det han och dem han försörjer behöver. Sålunda skall varken han eller dem han försörjer leva ett svårt liv i förhållande till sina försörjningar och sina grundläggande behov och säga:

“Jag sparar till vallfärden.”

Dessa pengar skall nämligen vara utöver ens grundläggande behov som transportmedel, bostad och böcker, som man är i behov av. Vad berör behov som inte är nödvändiga och grundläggande, är det tillåtet att sälja dem, ty han är inte i behov av dem. Härmed är det tillåtet för honom att sälja dessa ting för att kunna vallfärda med pengarna. 

“… tillräckligt bra…” Det vill säga tillräckligt bra för personen i fråga. Den rike skall färdas i de rikas transportmedel, utan att åläggas de fattigas transportmedel. Likaså skall hans uppehälle vara de rikas uppehälle, utan att åläggas de fattigas uppehälle. De fattigas uppehälle och transportmedel inför vallfärden skall vara det som är lämpligt för de fattiga.

“… efter att samtliga plikter och religiösa försörjningar och grundläggande behov är betalda och uppfyllda.” Dessa pengar skall vara utöver det som täcker de obligatoriska skyldigheterna som lån och liknande. Om en person är så skuldsatt att han inte skulle ha någonting om han betalade tillbaka det, får han inte vallfärda förrän han frågat långivaren om tillstånd eller betalat tillbaka lånet.

^[1] 3:97

^[2] 2:197