Arvets villkor

Författare: ´Allâmah Sâlih al-Fawzân
Källa: at-Tahqîqât al-Mardhiyyah, sid. 35-36
Maktabah al-Ma´ârif, 1419/1999
publicerad 13.02.2010

Språkmässigt betyder villkor (Shart) ”tecken” (´Alâmah).

Religionsmässigt innebär det att dess uteblivande fordrar ett uteblivande medan dess existens inte fordrar att det nödvändigtvis existerar och inte heller en icke-existens i sig.

Till exempel är ett av arvets villkor att man försäkrar sig att arvingen lever när den som lämnar efter sig arvet dör. Likaså innebär det att det inte förekommer något arv om inte detta villkor existerar. Å andra sidan innebär det inte att det nödvändigtvis förekommer något arv om detta villkor skulle uppfyllas.

Dess position bland domarna (Ahkâm):

För att de Sharî´ah-baserade domarna skall uppfyllas och bruksättas, krävs att deras villkor existerar och att hindrena är avvärjda. Samma sak gäller arvet; det uppnås inte förrän dess villkor existerar och dess hinder är avvärjda, ty det är något som har skiljt sig från den döde. Om då fallet ligger till på detta vis, är arvets villkor följande:

Det första: Att man försäkrar sig om att arvingen lever efter den döde.

Det andra: Att man försäkrar sig att den döde verkligen är död.

Det tredje: Kunskap om vad som fordrar arvet.

Till dessa villkor hör det som refererar till den avlidne som pengarna förflyttas från och som är den förste ägaren. Sålunda måste man ha kunskap, eller det som motsvarar kunskap, om hans död, ty hans egendom står fast så länge han är vid livet. Då hans liv tar slut, tar även hans egendom slut. På så sätt är hans död ett villkor för att hans egendom skall ärvas.

Några av dessa villkor refererar till den som egendomen förflyttas till, nämligen arvingen. På samma sätt som vi anser den dödes död vara ett villkor för att hans egendom skall ärvas, anser vi tillika att arvingens liv är ett villkor för att han skall ärva. 

Dessutom förekommer det villkor som refererar till domaren som dömer att egendomen förflyttas från den förste ägaren till den andra. I detta skede måste han ha kunskap om följande frågor:

Den första: Anledningen som binder samman arvingen med den döde. Det kan röra sig om olika anledningar som domaren inte är medveten om.

Den andra: Om det rör sig om släktskap, måste man ha kunskap om vilken typ av släktskap det handlar om, ty både dess typer och domar skiljer sig åt och är olika. När man väl har fått reda på vilken typ av släktskap det rör sig om, måste man likaså ha kunskap om vilken nivå som enar arvingen och den döde så att han inte berövas på arvet av någon annan arvinge som är närmare den döde.

Den tredje: Efter att dessa villkor blivit kända, fordras det att ha kunskap om vad som hindrar arvet. Då dessa villkor är uppfyllda och hindrena är avvärjda, sätts arvet i bruk.

 [ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m