Arvets pelare

Författare: ´Allâmah Sâlih al-Fawzân
Källa: at-Tahqîqât al-Mardhiyyah, sid. 30-31
Maktabah al-Ma´ârif, 1419/1999
publicerad 29.10.2006

Språkmässigt betyder pelare (Rukn): Ett föremåls starkare sida som det lutas på. Man säger att man tog en viss person till pelare, det vill säga lutat sig mot honom.

Religionsmässigt betyder det: En del av något som inte finns till utan denna del. Rukû´ är en pelare i bönen eftersom det är en del av den och sålunda är bönen inte giltig utan den. Vissa anser att en pelare är något som måste finnas för att föreställa sig något, oavsett om det är en del av den eller en specifikation. Likaså har arv pelare och det kan inte bruksättas utan dem:

Den första: Den döde som lämnar efter sig arvet eller associeras med de döda enligt dom.

Den andra: Arvingen som är lever efter den döde eller associeras med de levande enligt dom.

Den tredje: Den dödes efterlämnade arv.

Om den döde dör utan någon arvinge eller att han dör med arvinge men utan något arv, ärvs ingenting.