Bönens tillvägagångssätt enligt Hanâbilah

publicerad 30.08.2010
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Muqni´ (1/141-161)
Kommentar: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (1/141-161)

Det är Sunnah att resa sig upp till bönen när böneutroparen säger:

“Qad qâmat-is-Salâh, qad qâmat-is-Salâh”.

Därefter ser han till att raderna är raka. Sedan säger han:

“Allâhu Akbar.”

Det är inte giltigt att säga någonting annat. Om han inte klarar av att uttala det, åläggs han att lära sig. Om han fruktar att tiden går ut, säger han det på sitt språk.

Imâmen skall alltid uttala Takbîr högt medan de andra säger det så lågt att de kan höra sig själva.

Man lyfter på händerna när man inleder Takbîr. Fingrarna skall vara utsträckta och intill varandra. De skall vara i höjd med axlarna eller öronsnibbarna.

Därefter placerar han höger hand ovanpå vänster hand under naveln. Därpå fokuserar han sin blick mot platsen som han kommer att placera pannan på och säger:

“Subhânak Allâhumma wa bi hamdik. Wa ta´âlâ Djadduk. Wa lâ ilâha Ghayruk.”

Därefter säger man:

“A´ûdhu billâhi min-ash-Shaytân-ir-Radjîm.”

Därefter läser man:

“Bismillâh-ir-Rahmân-ir-Rahîm.”

Den hör dock inte till al-Fâtihah. Ahmad har en annan åsikt som säger att den visst hör till den. Inget av detta skall uttalas högt.

Sedan läser man al-Fâtihah som har elva betoningar. Om man låter bli att läsa den i tur och ordning eller lämnar någon betoning eller avbryter den med mycket Dhikr eller lång tystnad, åläggs han att ta om den.

Efter att han har sagt:

“… och inte de som har gått vilse!”1

säger han:

“Âmîn.”

Detta skall läsas högt av både Imâmen och de bakom honom i fall bönen läses högt.

Om han inte klarar av att läsa al-Fâtihah och tiden håller på att gå ut så att man inte hinner lära sig den, läser han motsvarande antal bokstäver. Det har också sagts att man läser motsvarande antal verser från något annat kapitel. Om man endast klarar av att läsa en vers, upprepar man den lika många gånger som dess antal verser. Om han inte klarar av att läsa något ur Qur’ânen, är det inte tillåtet för honom att läsa på ett annat språk. I stället åläggs han att säga:

“Subhân Allâh. Wal-hamdu lillâh. Wa lâ ilâha illâ Allâh. Wallâhu Akbar. Wa lâ hawla wa lâ quwwata illâ billâh al-´Aliyy al-´Adhîm.”

Om man endast kan något av det, upprepar man det ett motsvarande antal gånger som själva frasen.

Om man inte kan någon typ av Dhikr, står man lika länge som den motsvarande tiden för läsningen.

Det är rekommenderat för Imâmen att vara tyst efter al-Fâtihah för att återhämta sig.

Efter al-Fâtihah läser man de längre kapitlen ur al-Mufassal i fall det är Fadjr. Om det är Maghrib, läser man dess korta kapitel och till de resterande bönerna läser man de medellånga kapitlen.

Imâmen skall läsa Fadjr högt. Samma sak skall han göra med de två första Rak´ât i Maghrib och ´Ishâ’.

Om han läser med en annan läsning än den läsning som finns i ´Uthmâns (radhiya Allâhu ´anh) Mushaf , anses bönen vara ogiltig. Ahmad har en annan åsikt som säger att den är giltig.

Därefter lyfter han på händerna och går ned i Rukû´ samtidigt som han läser Takbîr. Därpå placerar han sina händer på sina knän. Ryggen skall vara rak och i linje med huvudet som varken skall lyftas eller sänkas. Armbågarna skall vara skilda från sidorna. Giltig Rukû´ är i fall man böjer så lite, att hans händer rör vid knäna. Därefter säger han:

“Subhâna Rabbî al-´Adhîm.”

Detta säger han tre gånger som är det minsta antalet för dess fullkomlighet. Därefter lyfter han på huvudet och säger:

“Sami´a Allâhu li man hamidah.”

Under tiden lyfter han på händerna.

Efter att ha rest sig upp, säger han:

“Rabbanâ wa Lak al-Hamd. Mal‘u-us-Samâ‘ wa Mal‘u-ul-Ardh wa Mal‘u ma shi‘ta min Shay‘in ba´d.”

Om personen ber bakom Imâmen, säger han endast:

“Rabbanâ wa Lak al-Hamd.”

Det är bara Abûl-Khattâb som har en annan åsikt.

Därefter läser han Takbîr och går ned på Sudjûd utan att lyfta på händerna. Han skall gå ned med knäna före, därefter händerna och därefter pannan och näsan med framåtböjda tår.

Det är obligatoriskt att göra Sudjûd på dessa kroppsdelar. Det enda undantaget är näsan som Ahmad har två åsikter om. Det är inte obligatoriskt att röra vid marken med dessa kroppsdelars hudar förutom pannan enligt en av Ahmads två åsikter.

Armarna skall vara skilda från sidorna och magen skall vara skild från låren. Händerna skall placeras i höjd med axlarna. Knäna skall vara särade. Därefter säger man:

“Subhâna Rabbî al-A´lâ.”

Detta säger han tre gånger. Därefter läser han Takbîr och lyfter på huvudet. Då sträcker han ut vänsterbenet som han sitter lutad på medan högerbenet är upplyft. Sedan säger han:

“Rabb Ighfir lî.”

Detta säger han tre gånger. Därefter går han ned på Sudjûd precis som han gjorde den första gången. Sedan läser han Takbîr och lyfter på huvudet. Nu reser han sig upp med hjälp av knäna. Om han skulle uppleva svårigheter med det, stödjer han sig mot marken. Ahmad har en andra åsikt som säger att man först sitter en vilosittning på sina fötter och sin bakdel för att därefter resa sig upp.

Därefter förrättar man andra Rak´ah som den första. Den enda skillnaden är att man varken läser Takbîrat-ul-Ihrâm eller inledningsbönen. Vad berör att söka skydd från Djävulen, så har Ahmad två åsikter i frågan.

Sedan sitter han på samma sätt2 och placerar sin högra hand på sitt högra lår. Ring- och lillfingret skall böjas medan tummen och långfingret skall utgöra en cirkel. Pekfingret skall peka framåt flera gånger under Tashahhud. Vänsterhanden skall ligga utsträckt på vänsterlåret. Därefter gör man Tashahhud och läser:

“at-Tahiyyâtu lillâh was-Salawât wat-Tayyibât. as-Salâmu ´alayka ayyuhân-Nabiyy wa Rahmatullâhi wa Barakâtuh. as-Salâmû ´alayna wa ´alâ ´Ibâdillâh as-Sâlihîn. Ashhadu an lâ ilâha illa Allâh wa Ashhadu anna Muhammadan ´Abduhu wa Rasûluh.”

Detta är första Tashahhud. Därefter3 säger han:

“Allâhumma Salli ´alâ Muhammad wa ´alâ Âli Muhammad, kamâ Sallayta ´alâ Âli Ibrâhîm - innaka Hamîdum-Madjîd. Wa Bârik ´alâ Muhammad wa ´alâ Âli Muhammad, kamâ Bârakta ´alâ Âli Ibrâhîm.”

Om man vill kan man även säga:

“… kamâ Sallayta ´alâ Ibrâhîm wa Âli Ibrâhîm” och “… kamâ Bârakta ´alâ Ibrâhîm wa Âli Ibrâhîm”.

Det är rekommenderat att söka skydd och säga:

“A´ûdhu billâh min ´Adhâbi Djahannam wa min ´Adhâb-il-Qabr wa min Fitnat-il-Mahyâ wal-Mamât wa min Fitnat-il-Masîh ad-Dadjdjâl.”

Och om man skulle tillbe med något annat rapporterat, så är ingen skada skedd.

Därefter gör man Taslîm till höger och säger:

“as-Salâmu ´alaykum wa Rahmatullâhi wa Barakâtuh.”

Samma sak gör han till vänster.

Det är ogiltigt i fall han inte säger “… wa Rahmatullâh”. al-Qâdhî sade däremot att det visst är giltigt. Detta är Ahmads åsikt i begravningsbönen.

Med Taslîm avser man att man lämnar bönen. Det är dock tillåtet att låta bli att avse det. Ibn Hâmid sade:

“Bönen blir ogiltig.”

Om det är Maghrib eller någon bön som är fyra Rak´ât, läser man Takbîr och reser sig upp efter första Tashahhud. Därefter förrättar man tredje och fjärde Rak´ah precis som andra Rak´ah. Den enda skillnaden är att man varken läser högt eller någonting efter al-Fâtihah4.  

Sedan sitter man i andra Tashahhud i Tawarruk; vänsterbenet skall vara utsträckt medan högerbenet skall vara upplyft. Sedan tar man ut vänsterbenet under högerbenet och låter ändan vara på marken.

Kvinnor förrättar bönen på samma sätt som männen. Den enda skillnaden är att kvinnan skall vara hopsamlad i Rukû´ och Sudjûd och att hon sitter korsbent eller med benen utsträckta mot högersidan. Är det rekommenderat för henne att lyfta på händerna? Ahmad har två åsikter i frågan.