Förrättandet av bönen i sandaler

Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Sifah Salât-in-Nabiyy, sid. 80-81
Maktabah al-Ma´ârif, 1417/1996
publicerad 03.05.2008

”Ibland förrättade han bönen barfota och ibland i sandaler.” [1]

Han tillät detta för sitt samfund och sade (i betydelse):

”Om någon av er förrättar bönen, skall han antingen ta på sig sandalerna eller sätta dem mellan sina fötter så att han inte skadar någon med dem.” [2]

Han bekräftade att man ibland förrättar bönen i dem och sade (i betydelse):

”Skilj er från judarna, ty de förrättar varken bönen i sina sandaler eller läderstrumpor.” [3]

Ibland hände det han tog av sig dem under bönen, för att därefter fortsätta förrätta den. Abû Sa´îd al-Khudrî sade:

”En dag ledde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) oss i bönen. Mitt under bönen tog han av sig sina sandaler och lade dem till vänster om sig. När människorna fick syn på det, tog även de av sig sina sandaler. Efter att han hade förrättat bönen, sade han (i betydelse):

”Varför tog ni av er era sandaler?”

De sade:

”Vi såg att du tog av dig dina sandaler så vi tog av oss våra sandaler.”

Då sade han (i betydelse):

”Sannerligen kom Djibrîl till mig och talade om för mig att det finns orenhet på dem – eller skada (och i en annan rapportering ”smuts”) – så jag tog av mig dem. Om någon av er skulle komma till moskén, skall han titta på sina sandaler. Skulle han då se att det finns någon orenhet på dem – eller skada (och i en annan rapportering ”smuts”) – skall han ta bort det och förrätta bönen i dem.”” [4]

”Om han tog av sig dem, brukade han lägga dem till vänster om sig.” [5]

Han brukade även säga (i betydelse):

”Om någon av er skulle förrätta bönen, skall han varken lägga sina sandaler till höger om sig, eller till vänster om sig, eftersom de i så fall kommer att ligga till höger om någon annan, förutom om det inte finns någon till vänster om honom. Istället lägger han dem mellan sina fötter.” [6]

[1] Abû Dâwûd och Ibn Mâdjah. at-Tahâwî nämnde att denna hadîthen har rapporterats mångfaldigt.

[2] Abû Dâwûd och al-Bazzâr (53) och den förklarades autentisk av al-Hâkim och adh-Dhahabî höll med honom.

[3] Abû Dâwûd och al-Bazzâr (53) och den förklarades autentisk av al-Hâkim och adh-Dhahabî höll med honom.

[4] Abû Dâwûd, Ibn Khuzaymah och al-Hâkim och den förklarades autentisk av honom och adh-Dhahabî och an-Nawawî höll med honom. Den nämns även i ”al-Irwâ’” (284).

[5] Abû Dâwûd, an-Nasâ’î och Ibn Khuzaymah (1/110/2) med en autentisk berättarkedja.

[6] Abû Dâwûd, Ibn Khuzaymah och al-Hâkim och den förklarades autentisk av honom och adh-Dhahabî och an-Nawawî höll med honom.