Den slutgiltiga segern tillkommer sändebuden och de troende

Författare: Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî
Källa: Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/105)
Mu’assasah ar-Risâlah, 1422/2001
publicerad 12.01.2010

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

”Vi skall helt visst ge Våra sändebud och de troende hjälp i detta liv och den Dag då vittnena reser sig, då syndarnas alla ursäkter skall förbli ohörda och nådens dörr slås igen och de skall [förvisas till] den onda boningen.”^[1]

Abû Dja´far bin Djarîr at-Tabarî ställde följande fråga här och sade att det är allmänt känt att vissa profeter (´alayhim-us-salâtu was-salâm) dödades av sina samfund. Exempel på dem var Yahyâ, Zakariyyâ och Sha´yâ’ Andra lämnade sina samfund antingen som utvandrare, som Ibrâhîm, eller upp till himlen, som ´Îsâ. Var är då deras seger i detta liv? Han svarade på det på två sätt:

1 – Att underrättningen är allmän och vad som egentligen avses är några av dem. Han sade att detta är tillåtet enligt det arabiska språket.

2 – Med segern menas det att man hjälper dem mot dem som ofredar dem. Detta gäller såväl som i deras närvaro som frånvaro eller till och med efter deras död. Detta hände med dem som dödade Yahyâ, Zakariyyâ och Shay´â’. Allâh lät mördarnas fiender ta makten över dem, förnedra dem och spilla deras blod. Bland annat har det nämnts att Allâh straffade Nimrod med ett smärtsamt straff.

Angående judarna som hävdade att de hade korsfäst Messias, lät Allâh romarna ta makten över dem, förnedra dem och förödmjuka dem. Sedan, innan Domedagen, kommer ´Îsâ bin Maryam (´alayhis-salâtu was-salâm) att stiga ned till jorden som en rättvis ledare. Han kommer att döda Antikrist och hans judiska styrkor och döda grisen, knäcka korset och upphäva Djizyah. Det enda han kommer att godta, är Islâm. Detta är en väldig seger. Allâh har alltid handlat på detta vis; Han hjälper Sina troende tjänare i detta liv och låter dem inte besväras av dem som ofredar dem.

I al-Bukhârîs ”as-Sahîh” rapporteras det från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh (tabârak wa ta´âlâ) säger: ”Den som visar fientlighet mot Min nära vän, har utmanat Mig i krig.””

Sålunda utrotade Allâh (´azza wa djall) Nûhs samfund, ´Âd, Thamûd, Rass, Lûts folk, Madyan och deras likar som förnekade sändebuden och motstred sanningen. Å andra sidan räddade Allâh de troende som levde med dessa människor och lät ingen av dem gå under med dem. 

as-Suddî sade:

”Aldrig någonsin har Allâh sänt ett sändebud till ett samfund som de har dödat, eller en grupp troende till ett samfund som de har dödat, utan att Allâh låter den generationen dö ut. Därefter skickar Allâh (tabârak wa ta´âlâ) människor som hjälper dem och kräver att hämnas på dem som gjorde det mot dem i detta liv. Således brukade profeter och de troende dödas i detta liv samtidigt som de var segrarna.”

På samma sätt hjälpte Allâh Sin profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare mot dem som motsatte sig honom, förnekade honom och hyste fientlighet mot honom. Han lät Sitt ord vara det högsta och Sin religion råda över alla andra religioner. Han befallde honom lämna hans folk och utvandra till al-Madînah an-Nabawiyyah som han skulle finna sina hjälpare i. Därefter skänkte Han honom segern över avgudadyrkarna vid Badr. Han förnedrade dem, dödade deras ledande personligheter och tog dem tillfånga. Därpå förärade han sig över dem med att låta dem få tillbaka sina fångar för lösensummor. Kort därefter, lät Han honom erövra Makkah och rensa den på det avguderi och den otro som fanns i staden. Han lät honom erövra Jemen och fick makten över hela den Arabiska halvön. Människor gick in i Islâm i oräkneliga skaror. Sedan tog Allâh hans liv för att låta honom komma till Allâhs väldiga ynnest.

Sedan lät Allâh (tabârak wa ta´âlâ) hans ädla följeslagare sprida Hans (´azza wa djall) religion. De manade människorna till Allâhs religion. De erövrade världsdelar, länder, städer och hjärtan till dess att Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Da´wah hade nått såväl öster som väster – och denna religion kommer fortsätta att vara upprätt, segrande och rådande fram till Domedagen! 

”Vi skall helt visst ge Våra sändebud och de troende hjälp i detta liv och den Dag då vittnena reser sig… – På Domedagen kommer segern vara väldigare, större och tydligare. Mudjâhid sade:

”Vittnena är änglarna.”

”… då syndarnas alla ursäkter skall förbli ohörda…” – Varken ursäkter eller lösensummor kommer att accepteras den Dagen.

”… och nådens dörr slås igen…” – Det vill säga uteslutning från nåd och barmhärtighet.

”… och de skall [förvisas till] den onda boningen” – Det vill säga Elden, vilket sades av as-Suddî. Ibn ´Abbâs sade:

”Den onda slutändan.”

^[1] 40:51-52.