Allah, Iman, Kufr,
Shirk, Asma wa Sifaat, Tauhiid-ul-Uluhiyah, Rububiyah, Shahadah
|
||||||
|
Profeten från Ismâ´îls ättFörfattare: Imâm Ibn Qayyim-il-Djawziyyah Han sade i Toran: ” 7 Men HERRENS ängel fann henne
vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur.
8 Han sade: "Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och
vart går du?" Hon svarade: "Jag är på flykt ifrån
min husmor Saraj." 9 Då sade HERRENS ängel till henne: "Gå
tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne." 10 HERRENS
ängel sade vidare: "Jag skall göra dina efterkommande så talrika
att man inte kan räkna dem." 11 Sedan sade HERRENS ängel till henne:
"Se, du är havande och du skall föda en son. Detta glada budskap förklarar hur hennes sons hand skulle vara över alla andra skapelsers händer och att hans ord skulle bli det högsta. Vem är beskriven med denna egenskap om inte Muhammad bin ´Abdillâh (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Dessutom står det i den första Moseboken: ”12 Men Gud sade till Abraham: "Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma. 13 Men också slavinnans son skall jag göra till ett väldigt folk, eftersom han är din avkomling." (Första Moseboken 21:12-13) Detta glada budskap berör en person från hans avkomma som skulle få ett väldigt folk. Detta är ingen annan än Muhammad bin ´Abdillâh (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som är en äkta ättling till Ismâ´îl och som fick ett väldigt folk. Den som funderar över detta glada budskap blir övertygad om att den avsedde är Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Ismâ´îls hand har aldrig varit över Ishâqs hand. Faktum är att han var underkuvad Ishâq. Hur skall det inte vara så när profetkallet och kungadömet var i Ishâqs två söners händer, Isrâ’îl (Israel) och ´Îsuwa (Jeshua)? Därefter sändes Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och profetkallet hade nu överförts till Ismâ´îls avkomma. Samfunden kom honom nära och kungarna underkastade sig honom. Kalifatet skulle kvarbli inom hans avkomma och där skall det förbli Domedagen. Nu hade samtliga samfund underkuvat sig dem. Likaså står det i den första Moseboken: ”15 Och Gud sade till Abraham:
"Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn
skall vara Sara.* 16 Jag skall välsigna henne och ge dig en son också
med henne. Jag skall välsigna henne så att folkslag och kungar över
folk skall komma från henne." 17 Då föll Abraham ner
på sitt ansikte, men han log* och sade för sig själv: "Skulle
det födas barn åt en man som är hundra år? Och skulle Sara
föda barn, hon som är nittio år?" Det avsedda med det hela är hans avkomma. Det är hans avkomma som Allâh hade förökat mycket och gjort till hövdingar och ett stort folk. Ingen annan än Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) besatt dessa kännetecken från Ismâ´îls ätt. Hans samfund fyllde världens hörn och överväldigade Ishâqs avkomma med längder. |
||||||
| [
tauhid ] [ aqidah
] [ manhaj ] [
fiqh ] [ sira
] [ systrar ] w w w . d a r u l h a d i t h . c o m |
||||||