Profeten Dâniyâl (Daniel) och lejonen

Författare: Imâm Ibn Kathîr ad-Dimashqî
Källa: Sahîh Qisas-il-Anbiyâ’, sid. 433-434
publicerad 13.12.2004

Abûl-´Âliyah sade:

”När vi erövrade Tustar, fann vi i al-Harmazân ett hus med en säng i. I den låg en död man och vid huvudet hade han en bok. Vi tog boken och gav den till ´Umar bin al-Khattâb som i sin tur kallade på Ka´b. Han översatte den till arabiska och jag var den första araben som läste den. Jag läste den på samma sätt som jag läste denna Qur’ân. Jag sade till Abûl-´Âliyah: ”Vad stod däri?” Han sade: ”Era liv, angelägenheter och språk och vad som kommer att inträffa.” Jag sade: ”Vad gjorde ni med mannen?” Han sade: ”Under dagen grävde vi tretton olika gravar. Senare på natten begravde vi honom och fyllde igen resten av gravarna så att inte folket skulle veta var han är.” Jag sade: ”Vad hoppades de på av honom?” Han sade: ”När det rådde torka, tog de ut hans säng och fick sålunda regn.” Jag sade: ”Vem trodde ni mannen var?” Han sade: ”En man vid namnet Dâniyâl (Daniel).” Jag sade: ”Hur länge trodde ni han var död?” Han sade: ”Trehundra år.” Jag sade: ”Var han inte förändrad?” Han sade: ”Nej, bara några hårstrån i nacken. Profeters kroppar ruttnar inte och inte heller äts de upp av rovdjur.”

Denna berättarkedja är autentisk fram till Abûl-´Âliyah. Men om det rör sig om trehundra år, är han inte en profet, utan en rättfärdig man, ty det förekommer ingen profet mellan ´Îsâ bin Maryam (Jesus, Marias son) och Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) enligt hadîthen som finns i al-Bukhârî. Tidsperioden mellan dem två var fyrahundra år, och det har sagts sexhundra och sexhundratjugo år. Likaså kan det röra sig om åttahundra år, vilket är nära Dâniyâls tid. 

Det har rapporterats autentiskt till Abûl-´Âliyah att hans näsa var en handslängd lång. Och med en god kedja från Anas bin Mâlik har det rapporterats att hans näsa var en armslängd lång. På så sätt finns det möjlighet att denna man var en av de gamla profeterna och Allâh (ta´âlâ) vet bättre.

Ibn Abî Dunyâ rapporterade från ´Abdur-Rahmân bin Abîz-Zinâd, från hans fader, som sade:

”Jag såg på Abû Burdah bin Abî Mûsâ al-Ash´arîs finger en ring i vilken två lejon som slickar en man mellan dem var graverade.”

Abû Burdah sade:

”Detta är den döde mannens ring som detta lands invånare hävdar vara Dâniyâl. Abû Mûsâ tog den dagen han begravdes.”

Abû Burdah sade:

”Abû Mûsâ frågade den byns lärda beträffande ringens gravering. De sade: ”Kungen som tillfångatog Dâniyâl besöktes en gång av astrologer och teologer. De sade till honom: ”Den och den natten kommer ett gossebarn att födas och det kommer att störta ditt rike och förstöra det.” Då sade kungen: ”Vid Allâh, jag skall döda samtliga gossebarn den natten.” De tog Dâniyâl och kastade honom i en lejonskog. Han tillbringade natten bland lejonen men de skadade inte honom utan började i stället att slicka honom. Då kom hans moder och fann dem slicka honom och på så sätt räddade Allâh honom.”

Abû Burdah sade:

”Abû Mûsâ sade: ”Byns lärda sade: ”Dâniyâl graverade in sin bild och de två slickande lejonens bild på ringstenen för att inte glömma hur Allâh förärade Sig över honom.”””

Kedjan är god.