Pennan är den första skapelsen

Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Silsilah al-Ahâdîth as-Sahîhah (133)
Maktabah al-Ma´ârif, 1415/1995
fotnoter: darulhadith.com
publicerad 19.04.2006

133 – ”Det första Allâh (ta´âlâ) skapade var Pennan och Han beordrade den att skriva ned allt som skulle äga rum.”

Rapporterad av Ibn Abî ´Âsim i ”as-Sunnah” (108) och ”al-Awâ’il” (3), Abû Ya´lâ (1/126) och al-Bayhaqî i ”as-Sunan al-Kubrâ” (9/3) och ”Kitâb-ul-Asmâ’ was-Sifât” (271) via Ahmad som sade: ´Abdullâh bin al-Mubârak berättade för oss: Rabâh bin Zayd, från ´Umar bin Habîb, från al-Qâsim bin Abî Bazzah, från Sa´îd bin Djubayr, från Ibn ´Abbâs, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Jag säger: Berättarkedjan är autentisk. Samtliga män är pålitliga. Hadîthen har likaså en uppföljare från Ibn ´Umar från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och däri förekommer ett viktigt tillägg.

I hadîthen förekommer en avvisning av en troslära som borrat sig fast i många människors hjärtan, nämligen att Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ljus är det första som skapades av Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Detta påstående har ingen autentisk grund samtidigt som ´Abdur-Razzâqs hadîth har en okänd berättarkedja – något vi – om Allâh vill – förmodligen kommer att ta upp i ”Silsilah al-Ahâdîth adh-Dha´îfah”.

Likaså består hadîthen av en avvisning av dem som säger att Tronen skapades först. Detta påstående stöds inte av någon text från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Den som säger det, gör det enbart med hjälp av Istinbât (att dra ut domar ur Texterna) och Idjtihâd. En av dem är Ibn Taymiyyah. Därför är det bättre att hålla fast vid denna hadîth eftersom hadîthen direkt behandlar frågan samt att man inte handlar enligt Idjtihâd då en Text redan finns.

Dessutom är tolkningen som säger att Tronen skapades före Pennan falsk. Denna tolkning hade däremot varit korrekt om det funnits ett slående bevis för att Tronen är den första skapelsen. Men i och med att denna text inte finns, är det inte tillåtet att misstolka på detta vis.

Tillika avvisas den som säger att skapelsen inte har någon början och att det inte finns någon skapelse utan att den föregås av en annan skapelse och så vidare till dess att det inte finns någon början. Följaktligen kan man inte säga att en viss skapelse är den första skapelsen.

Hadîthen avvisar detta utlåtande och visar att Pennan är den första skapelsen som inte föregås av någon annan skapelse.

Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) fördjupade sig i denna fråga då han avvisade filosoferna när han försökte bevisa att skapelserna inte har någon början. Däri kom han med saker och ting som får förståndet att förvirras och som de flesta hjärtan avvisar. Det gick så långt, att hans motståndare anklagade honom för att säga att skapelserna är eviga utan någon början trots att han klart och tydligt säger att samtliga skapelser föregås av vakuum och icke-existens. Men trots det säger han att skapelserna går i en serie som leder till det som inte har någon början på samma sätt som han och andra säger att skapelserna går i en serie som leder till det som inte har något slut. Detta uttalande är inte bara underkänt, utan även avslaget med denna hadîth. Vi önskade verkligen att Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) inte gett sig in i denna fråga, ty den påminner om filosofi och retorik som vi blivit varnade för och beordrade att fly från. [1] Men å andra sidan hade Imâm Mâlik (rahimahullâh) rätt som sade:

”Samtliga av oss avvisar och avvisas förutom mannen (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i den här graven.”

[1] ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân sade angående Ibn Taimiyyahs åsikt i denna fråga:

"Mellan sidorna 164 och 188 gav han – det vill säga al-Bûtî – sig häftigt och våldsamt på Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah. Däri anklagade han honom för att besitta filosofernas åsikt om att händelsernas ursprung inte har någon början.

Detta är en fråga som Shaykh-ul-Islâms fiender – såväl som gårdagens som dagens – har anklagat honom för. De säger att han anser att händelserna inte har någon början. Dr. al-Bûtî utnyttjade denna fråga för att kunna andas ut det hat han har mot Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah. Ty han är Salafiyyûns Shaykh och de har gjort livet surt för honom i dag. Men varken han eller hans föregångare har något att gå på i deras krig mot Shaykh-ul-Islâm – och lov och pris tillkommer Allâh. På samma sätt som Allâh avvisade hans föregångare, kommer Han göra detsamma med honom och hans vrede utan att ha uppnått något.

Vad Shaykh-ul-Islâm sade, är att Allâhs handlingar inte har någon början eftersom Allâh är den Förste som inte föregås av någon eller något. Han sade:

”Den obligatoriska intervallen [av handlingar] är det som Sharî´ahn har tytt på av Herrens (ta´âlâ) handlingar och att de är eviga. Varje handling föregås alltså av en annan. Detta är exempelvis oundvikligt i Hans tal. Det har aldrig varit så att Allâh inte har varit talande för att därefter bli det. Faktum är att Han alltid har varit talande och Han talar när Han vill. Detsamma gäller alla andra av Hans handlingar som hör till Hans liv. Allt levande handlar. Skillnaden mellan det levande och det döda är handlingen. Vår Herre (ta´âlâ) har aldrig befunnit Sig i en period i vilken Han inte är beskriven med fullkomlighet som tal, vilja och handling.”

Därefter sade han:

”Detta betyder emellertid inte att skapelsen upphör vara med Honom. Han (subhânah) föregår samtliga Sina skapelser på ett sätt som inte föregås av någonting. Varje skapelse har en början till skillnad från Skaparen som inte har det. Han är den ende Skaparen och allting annat än Allâh är skapat och existerande efter att ha varit ickeexisterande.”

Sedan sade han:

”Både Sharî´ahn och intellektet bevisar att allting annat än Allâh (ta´âlâ) är skapat och existerande efter att varit ickeexisterande. Däremot säger varken Sharî´ahn eller intellektet att det har funnits en period då Allâh inte handlade för att därefter befinna Sig i en period i vilken Han gjorde det. Faktum är att både Sharî´ahn och intellektet bevisar rena motsatsen.”

Detta är sammanfattningen av Shaykh-ul-Islâms åsikt i denna fråga. Vad i det kan man använda sig av för att fördöma honom – vilket Doktorn och hans jämlikar gör – om inte drift, hat, okunnighet och försummelse? Skillnaden mellan Shaykh-ul-Islâms åsikt och filosofernas är som skillnaden mellan sanning och lögn och tro och otro." (Ta´qîbât ´alâ Kitâb ”as-Salafiyyah laysat Madhhaban”, sid. 46-48)