Muhammads profetkall är mer bekräftat än Mûsâs och ´Îsâs

Författare: Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah
Källa: Madjmû´-ul-Fatâwâ (4/201-203)
publicerad 12.03.2008

Det finns inte ett sätt att bekräfta Mûsâs och ´Îsâs profetkall på, utan att Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) profetkall är mer bekräftat och lämpande.

Exempel på det är om en jude eller en kristen skulle säga att det rapporterats mångfaldigt att Mûsâ och ´Îsâ utfört mirakel som tyder på deras sanningsenlighet, och att de kommit med religion och föreskrifter som bevisar att de inte är lögnare. Då svarar man dem med att säga att båda dessa sätt utgör ett bevis för att ännu enklare bekräfta Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) profetkall. 

De som framfört det Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) manade till av religion, föreskrifter och hans mirakel, är större till antal än dem som framförde allt detta från Mûsâ och ´Îsâ. De två typer som Muhammad kom med är väldigare än de två typer Mûsâ och ´Îsâ (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) kom med. Den som funderar över skillnaden mellan Muslimernas gagnande kunskap och goda handlingar, och judarnas och de kristnas gagnande kunskap och goda handlingar, finner att skillnaden mellan de båda parterna är som dag och natt.

Det Muslimerna har av monoteism och kunskap om Allâhs Namn och Egenskaper, Hans änglar, profeter och sändebud, Domedagen, paradisets och helvetets beskrivning, belöning och straff, löfte och hot är mycket väldigare och ädlare än det judarna och de kristna har. Detta framstår klart och tydligt för var och en som forskar kring detta ämne.

Det Muslimerna har av uppenbara och dolda typer av dyrkan, som den vardagliga bönen, Adhkâr och böner är väldigare och ädlare än det judarna och de kristna har.

Det Muslimerna har av föreskrifter i affärer, äktenskap, brott och straff är väldigare och ädlare än det judarna och de kristna har.

Muslimerna överglänser alltså judarna och de kristna i all form av gagnande kunskap och goda handlingar. Detta klargörs för alla förnuftiga människor utan att de behöver trötta ut sig.

Dessutom är Muslimerna enade om att all vägledning och allt gott de uppnår, uppnås tack vare deras profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Hur kan då Mûsâ och ´Îsâ vara profeter och inte Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam)? Hur kan då judarna och de kristna ha sanningen i sina händer? Den vägledning och sanna religion de innehar är väldigare än det judarna och de kristna har – och det har de inte tagit emot från någon annan än från deras profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Detta vet alla förnuftiga judar och kristna. De erkänner att Muslimernas religion är sanningen, att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är Allâhs sändebud och att den som lyder honom kommer att få träda in i paradiset. De erkänner att Islâm är bättre än deras religioner, vilket även filosoferna är enade om. Ibn Sînâ och andra sade:

”Världens filosofer är enade om att det inte finns någon religion som är väldigare än denna. Men de som inte följer den ursäktar sig med att de inte är ålagd att göra det. Ty de anser att Allâhs sändebud endast har sänts till de olärda araberna och inte till judarna och de kristna.”

Detta är alltså tvivlet de intellektuella bland judarna och de kristna, filosoferna och deras jämlikar drivs vilse av. Dess falskhet är emellertid solklar. På samma sätt som han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) manade avgudadyrkarna till tron, manade han likaväl judarna och de kristna till tron. Han stred mot judarna och de kristna på samma sätt som han stred mot avgudadyrkarna. Han stred mot Qaynaqâ´-stammen, an-Nadhîr-stammen, Quraydhah-stammen och Khaybar – och de var alla judar. Han tillfångatog deras kvinnor och barn och tog deras egendom som krigsbyte. Han och hans styrkor stred mot de kristna under Tabûk-året och han ålade Nadjrâns kristna att betala Djizyah.

Detsamma gjorde hans renläriga kalifer; de stred mot judarna och de kristna, stred mot dem som angrep dem och ålade dem att betala Djizyah.

Qur’ânen, som alla vet har uppenbarats för Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), manar ofta judarna och de kristna till att följa honom och förbannar, klandrar och fördömer den som inte gör det. Likaså manar den avgudadyrkarna till samma sak.