Även judar och kristna skall till paradiset – men vilka?

Sammanfattning av Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad 30.10.2004

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) säger:

”Bland Bokens folk finns helt visst de som tror på Allâh och på det som har uppenbarats för er och det som har uppenbarats för dem; de ödmjukar sig inför Allâh och de säljer inte Allâhs budskap för en ynklig slant. De skall få sin belöning av sin Herre – Allâh är snar att kalla till räkenskap.” (3:199)

Imâm al-Qurtubî (rahimahullâh) tolkade denna vers och sade:

”Djâbir bin ´Abdillâh, Anas, Ibn ´Abbâs, Qatâdah och al-Hasan sade:

”Den uppenbarades för an-Nadjâshî (Negus). När han avled kondolerade Djibrîl (Gabriel) (´alayhis-salâm) det för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till sina följeslagare: ”Res er upp och be för er broder an-Nadjâshî.” Då sade några av dem: ”Beordrar han oss att be för en otrogen abessinier?” Då uppenbarade Allâh (ta´âlâ): ”Bland Bokens folk finns helt visst de som tror på Allâh och på det som har uppenbarats för er och det som har uppenbarats för dem…”

adh-Dhahhâk sade:

”Qur’ânen är ”det som har uppenbarats för er” och Tawrât (Tora) och Indjîl (Evangelierna) är ”det som har uppenbarats för dem”.”

I ”Sahîh Muslim” rapporteras följande:

”Tre personer belönas två gånger… en man från Bokens folk som tror på sin profet och därefter lever samtidigt som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), tror på honom, följer honom och bekräftar honom. En sådan belönas två gånger.”

Mudjâhid, Ibn Djuraydj och Ibn Zayd sade:

”Denna vers uppenbarades för samtliga troende bland Bokens folk och den är generell. an-Nadjâshî var bara en av dem och hans namn var Ashamah, vilket är ´Atiyyah på arabiska.” [1]

Imâm ash-Shawkânî (rahimahullâh) tolkade denna vers och sade:

”Denna vers skildras för att klargöra att det förekommer vissa bland Bokens folk som har en andel i religionen. De är inte som sina övriga trosfränder som har fallit i skamlösa handlingar, vilka Allâh har nämnt och vilka kommer att nämnas. Denna grupp kombinerar mellan tron på Allâh och tron på det som Allâh har uppenbarat för vår profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och det som Han har uppenbarat för deras profeter. De ödmjukar sig inför Allâh och de säljer inte Allâhs budskap för en ynklig slant, det vill säga, de byter inte ut det mot förvrängning och ändring till skillnad från resten av dem. Faktum är att de läser Allâhs (subhânah) Skrifter precis som de är. Hans Ord ”De” riktas mot denna rättfärdiga grupp bland Bokens folk som har fått dessa berömvärda egenskaper. ”De skall få sin belöning” som Allâh (subhânah) har lovat dem i Sitt Ord:

”De skall få dubbel belöning.” (28:54)

Att predikatet står framför tyder på att denna belöning är särskild till dem.” [2]

Imâm Ibn Kathîr (rahimahullâh) förklarade denna vers och sade:

”Han (ta´âlâ) berättar om en grupp bland Bokens folk som tror på Allâh med sann tro och att de tillsammans med de tidigare Skrifterna även tror på det som har uppenbarats för Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han säger att de ödmjukar sig inför Allâh, det vill säga att de lydigt underkuvar och underkastar sig Honom. ”De säljer inte Allâhs budskap för en ynklig slant” betyder att de inte döljer de glada budskapen om Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som finns i deras händer. Däri står hans beskrivning, framställning, profetkall och hans samfunds beskrivning. Denna grupp är de bästa bland Bokens folk och deras elit, oavsett om de är judar eller kristna. Han (ta´âlâ) sade i kapitlet ”al-Qasas”:

”De som har fått ta emot tidigare uppenbarelser tror på det och när det läses upp för dem, säger de: ”Detta tror vi på – det är sanningen från vår Herre; redan innan hade vi varit Muslimer. De skall få dubbel belöning, därför att de är tålmodiga…” (28:52-54)

”De som Vi har skänkt Skriften läser den som den bör läsas; de tror på den.” (2:121)

”Bland Mûsâs (Mose) folk finns de som leder och som handlar rättmåttigt, lysta av sanningen.” (7:159)

”Alla är inte av samma sort. Bland Bokens folk finns ett folk av redbara människor, som under nattens timmar läser högt ur Allâhs budskap och faller ned på sina ansikten.” (3:113)

”Säg: ”Vare sig ni tror eller inte tror på den, faller de som tidigare fick del av kunskap ned på sina ansikten när den läses för dem och säger: ”Stor är vår herre i Sin härlighet! Vår Herres löfte har uppfyllts!”” Ja, de faller ned på sina ansikten med tårar och deras ödmjukheter fördjupas.” (17:107-109)

Dessa egenskaper förekommer i judarna, men däremot lite. Exempel på dem är ´Abdullâh bin Salâm och hans jämlikar bland de judiska rabbinerna som trodde. De var inte fler än tio stycken.

Men vad gäller de kristna, är det många bland dem som vägleds och underkastar sig sanningen. Allâh (ta´âlâ) säger:

”Helt visst skall du finna att bland alla människor är judar och avgudadyrkarna de hätskaste fienderna till dem som tror. Och du skall helt säkert finna att de som kommer dem närmast i vänskap av dem är de som säger: ”Vi är kristna”; det finns nämligen bland dem präster och ordningsfolk, som inte visar högmod. Och när de får höra det som har uppenbarats för sändebudet, får du se hur deras ögon tåras, därför att de i detta känner igen en del av sanningen. De säger: ”Herre, vi tror! Räkna oss bland vittnena. Skulle vi inte tro på Allâh och på sanningen som vi har fått ta emot, när vår djupaste önskan är att vår Herre skall låta oss stiga in med de rättfärdiga?” Och för vad de har sagt skall Allâh belöna dem med lustgårdar vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid; detta är lönen till dem som gör det goda och det rätta.” (5:82-84)

Det har bekräftats att när Dja´far bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh) ställde sig framför an-Nadjâshî, som var omringad av sina patriarker och präster, och läste ur kapitlet ”Maryam” (Maria), började de alla gråta tills att deras skägg blev blöta. Det har dessutom rapporterats i al-Bukhârî och Muslim att när an-Nadjâshî avled, kondolerade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) det för sina följeslagare och sade:

”Er broder i Abyssinien har avlidit. Be för honom!”

Därefter gick han ut med till öknen, radade upp dem och bad för honom.

Djâbir sade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade då an-Nadjâshî avled:

”Er broder Ashamah har gått bort.”

Därpå gick Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ut och bad begravningsbönen med fyra Takbîrât. Då sade hycklarna: ”Han ber för en otrogen kristen man som har dött i Abessinien. Han har aldrig sett honom och inte heller hade de samma religion.” Allâh uppenbarade då: ”Bland Bokens folk finns helt visst de som tror på Allâh...” (3:199) [3]

[1] Tafsîr al-Qurtubî.

[2] Tafsîr ash-Shawkânî.

[3] Tafsîr Ibn Kathîr med förkortning.