Trodde Ibrâhîm på stjärnorna, månen och solen?

Författare: Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî
Källa: Ma´âlim-ut-Tanzîl (2/108-110)
Dâr-ul-Ma´rifah, 1423/2002.
Förkortning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad 08.04.2006

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَكَذَلِكَ نُرِي إِبْرَاهِيمَ مَلَكُوتَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ وَلِيَكُونَ مِنَ الْمُوقِنِينَ فَلَمَّا جَنَّ عَلَيْهِ اللَّيْلُ رَأَى كَوْكَبًا قَالَ هَـذَا رَبِّي فَلَمَّا أَفَلَ قَالَ لا أُحِبُّ الآفِلِينَ فَلَمَّا رَأَى الْقَمَرَ بَازِغًا قَالَ هَـذَا رَبِّي فَلَمَّا أَفَلَ قَالَ لَئِن لَّمْ يَهْدِنِي رَبِّي لأكُونَنَّ مِنَ الْقَوْمِ الضَّالِّينَ فَلَمَّا رَأَى الشَّمْسَ بَازِغَةً قَالَ هَـذَا رَبِّي هَـذَآ أَكْبَرُ فَلَمَّا أَفَلَتْ قَالَ يَا قَوْمِ إِنِّي بَرِيءٌ مِّمَّا تُشْرِكُونَ

”Vi visade nu Ibrâhîm herraväldet över himlarna och jorden, för att han skulle bli fullt övertygad. När nattens mörker sänkte sig över honom, såg han en stjärna och utropade: ”Detta är min Herre!” Men när den sjönk sade han: ”Jag tycker inte om dem som sjunker och försvinner.” Och när han såg månen gå upp sade han: ”Detta är min Herre!” Men när den sjönk sade han: ”Om min Herre inte vägleder mig blir jag säkert en av dem som går vilse.” Och han såg solen gå upp och sade: ”Detta är min Herre! Denna är störst.” Men när den sjönk sade han: ”Stamfränder! Jag har ingen del i att ni sätter medgudar vid Allâhs sida.”” (6:75-78)

”Vi visade nu Ibrâhîm…” på samma sätt som Vi visade honom insikt i religionen och det falska tillstånd hans folk var upprättat på.

”… herraväldet över himlarna och jorden…”

Ibn ´Abbâs sade:

”Det vill säga skapandet av himlarna och jorden.”

Mudjâhid och Sa´îd bin Djubayr sade:

”Det vill säga himlarnas och jordens budskap.”

Han blev upprest till en klippa och då uppenbarades himlarnas och jordens herravälde och han kunde till och med se Tronen, de lägsta jordarna och sin plats i paradiset. Därför sade Han (ta´âlâ):

”Och Vi gav honom hans lön i denna värld.” (29:27)

Det vill säga att Vi visade honom hans plats i paradiset.

Qatâdah sade:

”Himlarnas herravälde är solen, månen och stjärnorna och jordens herravälde är bergen, träden och haven.”

”…för att han skulle bli fullt övertygad.”

Vi visade honom himlarnas och jordens herravälde för att han skulle använda sig av dem som bevis och höra till dem som är övertygade.

”När nattens mörker sänkte sig över honom, såg han en stjärna…”

Qur’ân-tolkarna har sagt att Ibrâhîm (´alayhis-salâm) föddes på Nimrod bin Kan´âns tid. Nimrod var den förste som bar en krona på huvudet och han var den förste som manade folket till att dyrka honom. Han hade spåmän och astrologer som sade till honom:

”Det kommer att födas ett gossebarn i ditt land som kommer att ändra jordens tro. Din undergång och ditt rikes nedfall kommer att orsakas av honom.”

Det sägs att de fann det i profeternas (´alayhim-us-salâm) böcker. as-Suddî sade:

”Nimrod drömde om en stjärna som tog bort allt ljus från solen och månen till dess att det inte fanns något ljus kvar i dem. Han blev förskräckt och kallade följaktligen på spåmännen och magikerna för att fråga dem om det. Då sade de: ”Det är ett gossebarn som kommer att födas i dina trakter detta år. Din, ditt herraväldes och ditt hushålls undergång kommer att orsakas av honom.” Han beordrade då att alla pojkar som föddes det året i hans trakter skulle slaktas.”

Muhammad bin Ishâq sade:

”Nimrod befallde att alla kvinnor som var havande i en by skulle fängslas hos honom. Detta undkom dock Ibrâhîms (´alayhis-salâm) havande moder, ty han visste inte om att hon var havande pga. att hon var en ung tjänarinna vars graviditet inte kändes vid.”

Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Då Ibrâhîms (´alayhis-salâm) moder blev havande, sade spåmännen till Nimrod: ”Modern till gossebarnet som vi har underrättat dig om har blivit havande i natt.” Då beordrade Nimrod att alla gossebarn skulle dödas.”

Muhammad bin Ishâq sade:

”Âzar frågade Ibrâhîms moder om vad hon hade gjort med barnet. Då sade hon att hon hade fått missfall och Âzar trodde på henne. En dag under Ibrâhîms uppväxt motsvarade en månad och en månad motsvarade ett år och han levde inte i grottan han hade gömts mer än femton månader. Då sade han till sin moder: ”Ta ut mig härifrån.” Hon tog då ut honom en natt och han började se och fundera över himlarnas och jordens skapelse. Därefter sade han: ”Han som har skapat mig, skänkt mig uppehälle, gett mig mat och dryck är min Herre och ingen annan.” Sedan tittade han upp mot himlen och såg en stjärna och sade: ”Detta är min Herre.” Han följde den med blicken till dess att den sjönk och då sade han: ”Jag tycker inte om dem som sjunker och försvinner.” Sedan hände samma sak med månen och solen. Efter att ha rättat till sitt tillstånd, lärt känna sin Herre och avsvurit sig från sitt folks religion utan att tala öppet mot den, återvände han till sin fader Âzar. Han underrättade honom att han är hans son och det gjorde även Ibrâhîms moder som berättade vad hon hade gjort. Âzar blev då otroligt glad och lycklig.”

Det sägs att han var sju år i grottan, vissa säger tretton år och somliga menar sjutton år. De sade att han som ung frågade sin moder i grottan:

”Vem är min herre?” Då sade hon: ”Jag.” Han sade: ”Vem är din herre?” Hon sade: ”Din fader.” Han sade: ”Vem är hans herre?” ”Hon sade: ”Nimrod.” Då sade han: ”Vem är hans herre?” På det svarade hon: ”Tyst!”

Han blev tyst och hans moder gick tillbaka till hennes make och sade:

”Tror du att gossebarnet som vi brukade säga skulle ändra jordens tro är din son?”

Därefter berättade hon för honom vad han hade sagt. Han gick då till sonen som sade:

”Käre fader! Vem är min herre?” Han sade: ”Din moder.” Han sade: ”Vem är hennes herre?” Han sade: ”Jag.” Han sade: ”Vem är din herre?” ”Han sade: ”Nimrod.”

Då sade han åt sina föräldrar att ta ut honom ur grottan, vilket de gjorde, och de gick med honom till dess att solen gick ned. I detta skede såg Ibrâhîm en kamel, en häst och ett får. Han frågade sin fader:

”Vad är detta för något?” Han sade: ”En kamel, en häst och ett får.” Då sade han: ”Dessa föremål måste ha en herre och en skapare.” Därefter såg han köparen komma fram.

Denna natt var den sista natten på månaden, vilket gjorde att månen kom fram senare än vanligt och följaktligen såg han stjärnorna före månen. Därför säger Han (´azza wa djall):

”När nattens mörker sänkte sig över honom, såg han en stjärna…”

Det vill säga när natten trädde in.

”… och utropade: ”Detta är min Herre!” Men när den sjönk sade han: ”Jag tycker inte om dem som sjunker och försvinner.”

De lärda har delade åsikter om detta uttalande.

[Den första] Vissa sade att det skall förstås bokstavligen och sade:

”Ibrâhîm sökte efter Tawhîd till dess att Allâh vägledde honom och skänkte honom sunt förnuft och på så sätt skadades han inte av det då han sökte komma fram till bevis.”

Likaså säger de att ha var ett litet barn innan han hade fått reda på sanningen och på så sätt hädade han inte.

[Den andra] Andra avvisade denna åsikt och sade:

”Det är omöjligt att det finns period då något av Allâhs sändebud inte dyrkar enbart Allâh, inte känner sin Herre eller inte avsvär sig från allting annat som dyrkas vid sidan av Honom. Hur kan man få för sig något sådant, när Allâh har skyddat honom, renat honom, skänkt honom sunt förnuft och sagt om honom:

إِذْ جَاء رَبَّهُ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ

”Han steg inför sin Herre med rent hjärta.” (37:84)

”Vi visade nu Ibrâhîm herraväldet över himlarna och jorden…”

Tror du att Han visar honom herraväldet över himlarna och jorden för att bli övertygad och då han väl får syn på en stjärna säger han troende: ”Detta är min Herre”? Detta är omöjligt.

Tolkningen kan göras på fyra olika sätt:

1 – Ibrâhîm ville visa sitt folk deras fel och okunnighet då de högaktar det de högaktar. De brukade dyrka och högakta stjärnorna och anse att allt ligger i deras händer. När stjärnan sjönk och försvann, visade han dem den brist som finns i stjärnan för att fastställa felet i det de påstår.

2 – Han sade det på ett frågeställande sätt. I detta fall blir den underförstådda meningen: ”Är detta min Herre?” Exempel på det är Hans (ta´âlâ) Ord:

أَفَإِن مِّتَّ فَهُمُ الْخَالِدُونَ

”Om du måste dö, lever de för evigt?” (21:34)

Det vill säga ”Skulle de då leva för evigt?”

3 – Han sade det på ett fördömande och förnedrande sätt: ”Skall något som detta var min herre?” Det vill säga: ”Detta är inte min herre.” Sättet han etablerade argumentet mot dem är att han sade till dem: ”Ni säger att detta är min herre” och när den väl hade sjunkit, sade han: ”Om det hade varit en gud hade den inte sjunkit.” Exempelvis sade Mûsâ:

وَانظُرْ إِلَى إِلَهِكَ الَّذِي ظَلْتَ عَلَيْهِ عَاكِفًا

”Se på din gud, som du inte ville upphöra att dyrka.” (20:97)

Det vill säga det du påstår vara din gud.

4 – Underförstådd mening i vilken det sägs: ”De säger detta är min Herre”.