Gråten i helvetet

publicerad 14.02.2010
Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: at-Takhwîf min-an-Nâr, sid. 162-164

Allâh (´azza wa djall) sade:

”De fördömda skall ha Elden till boning och under stönanden och jämmer.”1

ar-Rabî´ bin Anas sade:

“Stönanden kommer från halsen och jämmern kommer från bröstet.”

Qatâdah sade:

“Den otrognes röst i Elden är som en åsnas ljud. Den börjar med stönanden och slutar med jämmer.”

Allâh (´azza wa djall) sade:

“Därifrån skall deras klagorop höras: ”Herre, låt oss komma bort härifrån!””2

Abû Umâmah berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade en dröm om vilken han bl a sade:

“Därefter fortsatte vi. Rätt som det var såg vi rök och hörde tjutande ljud. Jag frågade: “Vad är det?” Han sade: “Det är helvetet.”3

Rapporterad av at-Tabarânî och andra.

Anas bin Mâlik berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Gråten kommer att kastas över Eldens folk. De kommer att gråta till dess att tårarna tar slut.”4

Abû Mûsâ al-Ash´arî sade:

“Eldens folk kommer att gråta så mycket i Elden, att båtar skulle kunna flyta på tårarna. Därefter kommer de att gråta blod.”

Sâlih al-Murrî sade:

“Jag har fått reda på att de kommer att skrika i Elden till dess att deras röster försvinner.”

Muhammad bin Ka´b sade:

“De stönade i helvetet och helvetet började stöna. De jämrade sig i helvetet och helvetet började jämra sig för att de lovliggjorde Allâhs förbud. Stöningen kommer från själen och jämringen kommer från gråten.”

Ibn ´Abbâs sade om Allâhs ord ”De fördömda skall ha Elden till boning och under stönanden och jämmer”5:

”Det är starka ljud och svaga ljud.”

Allâh (´azza wa djall) sade:

”För oss ändrar det ingenting om vi klagar och jämrar oss eller om vi bär med jämnmod; det finns ingen plats dit vi kan fly!”6
 
Zayd bin Aslam förklarade:

“De härdade i hundra år. Därefter grät de i hundra år. Därefter sade de:

”För oss ändrar det ingenting om vi klagar och jämrar oss eller om vi bär med jämnmod; det finns ingen plats dit vi kan fly!”7

Ibn Abî Dunyâ rapporterade att Riyâh al-Qaysî gick förbi en liten pojke som grät. Han ställde sig vid honom och sade: “Käre son! Vad är det som får dig att gråta?” Men barnet klarade varken att säga eller svara något. Då började även Riyâh gråta och sade:

“Eldens folk har ingen annan vila eller tillit än gråten.”8