Astrologi - dess olika typer och domar

Författare: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Taysîr al-´Azîz al-Hamîd, sid. 327-335 [1]
Förkortning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad 26.12.2005

Shaykh-ul-Islâm sade:

”Astrologi [Tandjîm] är att dra slutsats om jordens händelser med hjälp av himlakroppars tillstånd.”

Jag säger: Det förekommer tre typer av astrologi.

Den första

Denna typ är enligt Muslimernas samstämmighet Kufr och den handlar om att all existens på jorden är sammanbunden med himlakroppars och andligheters påverkan samt att himlakropparna med egen vilja handlar själva. Denna typ är enligt Muslimernas samstämmighet Kufr. Denna åsikt hölls av de astrologiska sabierna som Ibrâhîm (´alayhis-salâm) sändes till. De brukade högakta solen, månen och de resterande himlakropparna, göra Sudjûd till dem och prisa dem med psalmer som finns i deras böcker. De brukade tillbe dem på ett sätt som enbart lämpar sig deras Skapare. Dessutom brukade de bygga åt varje himlakropp ett tempel. De hävdade att dessa himlakroppars andlighet steg ned till dem, talade med dem och tog hand om deras behov. Dessa andligheter var egentligen ingenting annat än djävlar som steg ned till dem och tog hand om deras behov.

Den andra

Att dra slutsats om jordens händelser med hjälp av himlakroppars rörelser samtidigt som de säger: ”Allt det sker med Allâhs vilja och beslut.” Det råder ingen som helst tvekan om att denna handling är förbjuden. De senare generationerna är oense om personen som innehar denna teori är Kâfir eller inte. Faktum är att han tveklöst bör anses vara Kâfir, ty det rör sig om ett påstående om att ha kunskap om Ghayb.

Den tredje

Att ha kunskap om solens och månens banor för att med hjälp av dem komma fram till Ka´bahs riktning, de fem vardagliga bönernas tider och årstider. I denna fråga förekommer det delade åsikter bland Salaf. Qatâdah och Sufyân bin ´Uyaynah föraktade det medan Ahmad och Ishâq ansåg det vara tillåtet. al-Khattâbî sade:

”Vad gäller astrologi som sker via iakttagelser och erfarenheter för att komma fram till zenit och veta i vilken riktning Qiblah befinner sig, hamnar inte den under den förbjudna typen.”

Ibn-ul-Mundhir rapporterade från Mudjâhid att han ansåg det inte vara någon fara med att lära sig månens banor.

Jag säger: Det beror på att handlingen i sig inte har varnats för.

Dessutom rapporteras det från Ibrâhîm att det inte är någon fara att lära sig månens banor för att använda dem som kompass, vilket rapporteras av Ibn-ul-Mundhir. Ibn Radjab sade:

”Vad som är tillåtet, är att man lär sig det för att underlätta, inte för att påverkas, som förövrigt är förbjudet oavsett om det sker i små eller stora mått. Beträffande underlättningen, skall den studeras i enlighet med det man är i behov av, som t ex vägledning och kunskap om Qiblahs riktning. Dessutom anser majoriteten denna typ vara tillåten.”

[1] Dâr-ul-Fikr, 1412/1992.