Hur älskar man profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?

Författare: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Taysîr al-´Azîz al-Hamîd, sid. 231-233 [1]
publicerad 30.09.2004

al-Bûsayrî sade [om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)]:

”Till din givmildhet hör världen och dess juver och till din kunskap hör kunskapen om Tavlan och Pennan”

Han anser denna värld och världen efter denna höra till hans givmildhet och konstaterade att han vet vad som står skrivet i den Bevarade tavlan. Detta har Shaykh-ul-Islâm rapporterat från honom. Samtliga dessa ord är ren Kufr! Det märkliga är att Satan fick dem att tro att detta är kärlek, högaktning och följeslagning till honom (´alayhis-salâtu was-salâm). Så här handlar den Förbannade. Han måste alltid blanda sanningen med lögn för att kunna få dem som liknar boskap att följa varenda herde som varken försöker lysa upp sin tillvaro med kunskapens ljus eller hålla fast i det starka greppet, ty dessa utlåtanden har ingenting med högaktning att göra.

Högaktning sker genom hjärtat, utlåtanden och handlingar, medan dessa människor är så långt borta man bara kan komma från den.

Att högakta med hjärtat är att tro att han är ett sändebud och en tjänare och att älska honom mer än samtliga människor. Denna kärlek bekräftas på två sätt:

Den första

Att man särskiljer Tawhîd. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var den ivrigaste skapelsen med att särskilja Tawhîd till dess att han skar bort samtliga vägar som leder till Shirk och dess medel. En man sade till honom:

”Vad Allâh och du vill!” Då sade han: ”Har du gjort mig till en vederlik vid Allâhs sida? Vad Allâh allena vill!” [2]

Han förbjöd att man svär vid någon annan än Allâh och underrättade att det är Shirk.

Han förbjöd att man förrättar bönen vänd mot en grav, att göra den till en böneplats eller en plats som regelbundet besöks och att tända ljus på den.

Faktum är att hans religion cirkulerar runt denna grund som är räddningens pol. Ingen annan har fastställt med sina ord och handlingar det han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har fastställt. Inte heller har någon utrotat de vägar som leder till att denna Tawhîd motstrids som han har. Därför högaktar man honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) genom att följa honom i denna fråga, inte genom att motstrida honom.

Den andra

Att man enbart följer honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), låter honom döma samtliga religiösa frågor, nöja sig med hans domslut, underkasta sig honom, hålla sig borta från det som motstrider honom samt ignorerar allt och alla som motsätter sig honom så att han blir den ende följda domaren vars uttalande alltid accepteras medan allt som motstrider det avvisas. På samma sätt är hans Herre (ta´âlâ) den Ende som skall dyrkas. Det är enbart Honom man skall vara rädd för, sätta sitt hopp i, söka hjälp av, lita sig till, hoppas på och frukta. Det är endast Han som har skapat skapelsen. Det är endast Han som förser den med uppehälle. Det är endast Han som återupplivar dem. Det är endast Han som förlåter, förbarmar, vägleder och vilseleder. Det är endast Han som låter människan vara lycklig eller olycklig. Ingen annan än Han har någonting att säga till om, oavsett vem det rör sig om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ängeln Djibrîl (´alayhis-salâm) eller någon annan.

Detta är alltså den sanna högaktningen som stämmer överens med den högaktades position och gagnar högaktaren i detta liv samt i livet efter detta.

Vad berör högaktning genom tal, utförs det med hjälp av att prisa honom på ett förtjänstfullt sätt, nämligen såsom hans Herre och han själv har prisat honom. Detta skall ske utan överdrift eller underdrift vilket gravdyrkarna gör. De överdrev med att prisa honom till en obegriplig nivå.

Angående högaktning genom handlingar, förrättas det med hjälp av att handla enligt hans order, kämpa för att propagera hans religion, stöda det han kom med och strida mot dem som motsätter sig honom.

Som helhet är gagnande högaktning följande:

Att bekräfta det han underrättade, lyda hans beordringar, hålla sig borta från hans förbud, älska och hata för hans skull, låta enbart honom döma, nöja sig med hans domslut och att man inte sätter en annan persons åsikt vid hans sida som domare på det sätt att hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) åsikt godtas enbart om den stämmer överens med personens, och om den inte gör det, avslås, misstolkas eller ignoreras den.

Allâh (subhânah) vittnar, och Han är tillräcklig som vittne, och likaså vittnar Hans änglar, sändebud och nära vänner att gravdyrkarna är fiender till dem som enbart dyrkar Allâh – och Allâh är den man söker hjälp av.  

[1] Dâr-ul-Fikr, 1412/1992.

[2] al-Bukhârî i ”Adab-ul-Mufrad” (783).